Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen stelt och snuddade med torra läppar
mot sonhustruns lena kind. »Jag tillönskar
agreabla drömmar.» Det kom plötsligt
något elakt i Lovisa Ulrikas tonfall, en hätsk
och illa dold .avund mot ungdomen joch lyckan.
Att äga hennes sons kärlek var en skatt
av ovanskligt värde — hön hoppades, att den
gåvan ej bleve danskan beskärd längre än
för stunden och’ — att illusionen av tendresse
också skulle försvinna rätt snart.
Sofia Magdalena neg artigt och besvarade
knappt hörbart komplimangen. Så kom turen
till Albertina att taga godnatt. Mon Dieu!
Sofia Magdalena hade tårar i ögonen, stora,
blanka tårar!
Lilla prinsessan slog sina mjuka armar
om hennes hals.
»Var inte ledsen, cherie! Vi ska hålla
så mycket av er.»
Sofia Magdalenas ansikte blev stramt.
Tårarna runno ned för de släta, muskelhårda
dragen.
»Je vous remercie, petite!» Med ens
förändrades hennes uttryck. Blicken blev
su-gadde intresserad. Ögonen spändes ut till
stora havsblå glober. »Ett sådant charmant
halsband», viskade hon med sin fläktlätta röst,
och, magnetiskt dragna dit, fingrade hennes
händer på smycket kring Albertinas hals.
De blevo så giriga dessa smala fingrar med
sällsamt vita och skinande naglar. Som klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
