Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krökte de sig kring de gnistrande stenarna,
vilka till och med vid vaxljusens matta lågor
flammade i tusen färgstarka skiftningar.
Sofia Albertina drog sig icke undan,
tvärtom kände hon sig smickrad över att vara
föremål för ett så levande intresse hös den
besynnerligen slutna och stumma svägerskan.
Drottningen hade gått längre in’ i
gemaket. Hon stod försänkt i tankar framför den
förgyllda paradsängen, densamma vilken
mottagit hennes unga, rosiga drömmar om ljuva
nätter och ett soligt uppvaknande. Hon hade
sträckt famnen mot lyckan i full förvissning
om att bli dess skötebarn...
Hovdamerna rörde sig som marionettes*
stilla och försiktigt för att icke störa de
kungliga personerna, lade till rätta klädespersedlar,
putsade ljusen, slätade underdånigt lakanets
breda broderi.
Sofia Albertina kämpade med sig själv.
Det vore väl en triumf utan like, om hon —
hon den yngsta och obetydligaste i familjen
— skulle förmå vad ingen annan förmått:
framlocka ett löje på svägerskans läppar.
»Skulle ers kunglig höghet vara glad, öm
— om det tillhörde er?»
Albertinas hjärta klappade hårt. Hon
älskade glädjen — skulle hon kunna mana fram
den. Inom henne själv bodde den som en
tam fågel.
»Om — ja, om — —!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
