Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar ögonbrynen åt tanklösa raljerier. Brita
har icke varit med i Venusberget. Hon har
gått sina egna vägar, oberörd av omgivningen,
ibland rysande för de frivola scenerna, aldrig
intresserad av att faire le jeu.
Hon hör den kvittrande alltför lekfulla
rösten tätt vid sitt öra:
»Men innan jag vissnar som|gräset om
hösten, petite Horn! Ack, vi ha så mycket torrt
gräs omkring oss, n’est ce pas? Jag har sett
ungdom och skönhet bli hö — och fi donc så
knapertorrt! De, som inte ha gifts bort i tid,
må väl nämnas fågelskrämmor, Brita. Jag
fasar för att bli en gammal flicka som Malena
Stenbock, surögd och amper.» Hon sätter sig
i den rakryggade soffan, dock utan att
snudda vid ryggstödet. Det lilla mjuka, vänliga
ansiktet får ett nytt uttryck, begrundande,
nästan bekymrat. Men om Brita inbillar sig, att
lilla prinsessan har några metafysiska
grubblerier, blir hon snart tagen ur den villfarelsen.
»Det är ändå synd, att iiite Hessenstein får
behålla Ekolssund», säger hon beklagande.
»Där hade jag gärna velat bo, och
riksgre-vinnan hade fått det slottet av kung Fredrik.
Men nu vill bror Gustav ha det. Och han
sätter sin vilja igenom, lita på det. Min
stackars Fredrik Wilhelm drar alltid kortaste
strået i deras tvister. Å, att vi ska vara så
fattiga, Brita! Söta far grämer sig inte över det.
Men chére mére och jag! Det hets, att slän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
