Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna har betalt föräldrarnas skulder en gång.
En gång! Ack, vad förslår det, när man var
dag måste göra nya? Vi lever bakom
kulisser toch uppträder framför dem. Och det är
roligt, så länge man är une partie de la
dé-coration, mais apres...»
Det är mycket vanligt, att prinsessan
tömmer ur sitt inre, utan tvekan, alltför ärligt
och förtroligt, och Brita Horn tar emot,
något allvarligare än de andra hovdamerna, men
dock utan varm medkänsla. Prinsessan har
det i alla avseenden gott, anser hon som de
andra. Hennes liv förflyter sorgfritt och
angenämt. Under föräldrarnas svåraste år var
hon så liten, att hon ingenting kan minnas av
dessa klubbslag, vilka förvandlade
kungamakten till en matta för partiviljan att slita vägar
på. Och sedan — ja, sedan anar ej hovet, att
den stolta, hårda Lovisa Ulrika gjort dottern
till sin förtrogna. För henne, den unga,
blottar hon sitt inre — alltid sargat och
blödande — ty ingen, minst den gjodmodige maken,
den matdyrkande goddagspilten, förstår
hennes strider. Det gör inte heller Albertina, men
för henne är varje lidande en grav, vilken hon
hastar att överhölja med blommor.
Det är en höstdag, kulen och grå. De
bägge unga flickorna buttra och frysa i det
sollösa rummet. Hovet har nyligen flyttat in
från Drottningholm, och avbrottet från det
någorlunda fria livet där med promenader ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
