Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen vid supén, och att hon nu tillbringar
aftonen samt halva natten allena med sin
hovmarskalk, den ende hon alltid är god emot,
alltid hyser överseende med.
Macleans fingrar snudda vid prinsessans
vita hud, hovmannalätt och dock förnimbart,
så vecklar han upp ett litet gult, tillskrynklat
papper, och utan att förut ögna igenom
raderna deklamerar lian för en andlöst lyssnande
hopträngd krets av skvallerlystna
hovhabitué-er, några blixtrande kvicka strofer, vilka
piruettera omkring den tjusande friherrinnan med
fjärilslätta antydningar på hennes eldiga
temperament. Men innehållet var ej det väntade.
Friherrinnan örnsköld ser sig triumferande
omkring, alla förefalla besvikna utom
prinsessan. Hon hade ingalunda fikat efter
elakheter.
»Quel esprit», säger hon betagen, »gör ett
epigram också om mig, Oxenstierna!»
Oxenstierna lägger handen på hjärtat och
replikerar:
»Ers kunglig höghet, dygden får sin
belöning i himmelen utan satt små poeter
föreviga den.»
En stund senare har Oxenstierna smusslat
in ett nytt epigram i de »intimas» krets. Det
är egentligen endast avsett för kavaljererna,
men. Ulla Fersen får det under tysthetslöfte,
och i en konstgjord grotta viskar hon fram
det för några väninnor; också det gäller Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
