Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örnsköld och de unga damerna, som ofta
avundats den charmanta friherrinnan hennes
triumfer, njuta fyndet, sluka orden:
»Vad samtalets behag, vars kvickhet aldrig tömdes;
Vid konungen i kväll satt Jeanna segrande
Och Ulla däremot, som han ej låddes se,
Bland hovets menighet vid bordets ända glömdes,
Men Ulla mediertid ur sin förnedrings skick,
På fyra älskare upplyftande sin blick
Ur skuggan av den sänkta hatten:
’Ja,’ sade hon, ’jag än kan trösta mig,
Om Jeanna dagen har för sig,
Så har jag ändå för mig natten.’»
»Det var på banketten i förgår», säger
Löna Ekeblad, »då hade Jeanna Stockenström
en beau jour.»
»Hon är ju också ung», infaller Ulla
Fer-sen obarmhärtigt. Lona är över de trettio
och ful därtill.
Plötsligt skrika de högt i korus, över
grottans kant tittar ett skälmskt ansikte ned,
och en hand rufsar blixtsnabbt om i fruars
och fröknars lockperuker, medan ett
jublande, kvittrande skratt klingar.
Däruppe på grottans tak ligger den
hög-tidlige hertig Karls gemål utsträckt på magen
och kikar ned till hovdamerna, under det hon
stuckit ena armen och handen genom
spjälorna och av hjärtans lust misshandlar löslockar
och paryrer. Hon amuserar sig förträffligt
och pladdrar tyska och franska om vartan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
