Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till mods, tycker icke längre, att det måst
skrivas. En skiftande mildare stämning fångar
henne, sedan hon ännu en gång genomläst
Gustavs brev. Det finns dock ord däri, som
värma henne. Hade hon ej kunnat gå honom
till mötes på annat sätt? Brev — varför brev
med dess sällsamt torftiga oförmåga att
avspegla ett inres stolta och likväl ömma
trängtan? Varför hade hon icke lämnat Gustavs
skrivelse obesvarad och i stället strax satt sig
i vagnen? Den nyfödde kom henne icke vid.
Men sonen ville hon sluta i sin famn, denne
son, som aldrig levde helt annat än i
fantasiens omätliga rike, och som lät sig
bedragas av verkligheten, medan han på scenen
framtrollade sanningshjältar. —
Det vore dock inte brott att i denna
stund dela hans glädje, se in i dessa ögon,
som kunde stråla av snilleeld, lyssna till
försonande klingande ord! Hon ser allt
tydligare scenen för sig: Gustav sonligt tacksam
och rörd över ätt — ja enfin! — Över att
hon vill ge den rollen, och hon själv än en
gång njutande sällheten av att i sina barns
krets vara den goda, överseende modern.
Lovisa Ulrikas bitande isarkasm tränger sig
fram också när hön, för ,sin egen skull, längtar
att få visa godhet. Men efter ett längre
samspråk med dottern, som entusiastiskt omfattar
moderns plan att begiva sig till slottet, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
