Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i slora gemaket. Vi småkryp höllo oss så långt
i bakgrunden, att man måste säga det en
dörrspringa var vår enda hållpunkt.
Så störtar kungen in — likblek, hemsk att
skåda, ty de fasliga bobborna* djärvdes
neka att attrahera den övriga coulören. Men
aldrig har jag sett hans ögon så förfärliga
och så — briljanta. Han ropade högt: »Hon
har förgiftat den skönaste dagen i mitt liv!» Sä
lämnade han brevet åt hertig Karl. Denne
var strax färdig att dåna. Prins Fredrik
ryckte brevet ur en vanmäktig hand, läste och föll,
som alltid vid tragiska moment, • i
konvulsio-ner. Han störtade sig med en sådan iver i
kungens ar!mar, att vår allemådigste herre
förlorade balansen, och båda bröderna lågo
pladask på golvet. Det var en alltför
ömklig syn. Hans majestät blev upphjälpt, och
lugnet återställdes någorlunda. Men jag
ryser, när jag tänker på, hur snabbt onda rykten
spridas.» Han sänker rösten och tillägger
viskande: »Det är gräsliga hotelser, som
folket för i munnen mot hennes majestät
änkedrottningen. Redan uppe på slottet
hörde jag, alt man unnade henne ett dolkstygn,
men utanför Storkyrkan larmade en folkhop:
’Det bästa, som kunde ske, vore alt man slog in
skallen på den elaka käringen på
Fredriks-hov.’»
* Gustav III var mycket finnig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
