Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hovet ryser. Detta är förfärligt. Det är
en ny stark och hård sinnenas vind, som
blåser över landet. Hans majestät kungen har
den präktigaste medvind. Honom älskar
man, liksom man väl skall älska den lille
sonen, men den gamla, som aldrig fått en åtrådd
makt 5 sina alltför [starka händer, hon får idock
lida mycket och tåla mycket. Hon
förtjänar det, tänker några. Men de mildare
tycka, att det är synd om henne. Hon kan icke
vara den bortkastade docka man vill göra
henne till. —
Förhoppningar tända, förhoppningar
krossade. Ett hjärta i brand, en lyckodröm i
aska — allt inom loppet av ett par timmar.
Mekaniskt glider Lovisa Ulrikas blick över
pendylen. Pendelns stillsamt jämna takt har
en omutlig ro. Visarna peka med smala,
hårda fingrar på siffrorna. I dag som i går!
För detta ting med sin av människor
konstruerade själ finns det varken fröjd eller
lidande, endast minuter och timmar: tid, tid
— och detta är det värsta av allt, det är
pliktbudet.
Pendylen slår tio. Långt bortifrån
tycker Lovisa Ulrika att de djupa slagen
komma, och ändå sätta de hela hennes inre i
rörelse. De ropa henne till sig. De kräva
något för den kommande dagen — de befalla
över henne...
Hon sitter ånyo vid skrivbordet. Ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
