Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattar hon fjädern i en hård och ovillig hand.
Den raspar över papperet, men två gånger får
hon riva sönder början, innan den formar sig
tillbörligt överslätande.
I den oändligt långa soffan sitter Albertina
stum och vit under det svarta spetsdoket. Hon
är fullt klädd för den beskickning modern
anförtrott henne, nämligen ett nytt brevs
överlämnande åt bror Gustav. De små händerna
plocka ängsligt på pälsbrämet. De förmå ej
hålla sig stilla, men varje hennes rörelse är
ljudlös, ty hon vågar ej störa chére mére.
Pennans raspande skär genom hennes huvud.
Tinningarna bulta och sinnesrörelsen är som värk
i bröstet. Herre Gud, hon kan inte styra
detta till rätta! Och ändå — ännu mindre
kan hon avstå från ett försök att medla.
Orden vakna ipom henne, de bedjande innerliga.
Hon har dem alla till reds. Hon vet, att det
skall beskäras dem skarpa stötar av Gustavs
tunga, men det finns också en möjlighet, att
hans mildhet, hans ädelmod tar överhand.
Hon ser moderns sänkta huvud, ännu med
plymer och bjäfs, sådan som hon klätt sig
till besöket på slottet. Munnen är hårt
sluten i en trött, kall linje. Ingen gång ser
hon upp. Pennan går en tung, förödmjukande
pilgrimsgång.
»Min herr son», skriver drottningen, »i
den oro, varuti min överstemarskalk vid sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
