Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom en gulddosa med sitt porträtt inom en
ram av ädla stenar.
Därefter ilar prinsen till prinsessans
våning, där hennes hovstat tar emot honom
alldeles som vid den första audiencen.
Mitt på golvet i sin sängkammare bidar
prinsessan honom, iförd en vit taftklänning
med pocher.. I den djupa urringningen
flammar en kamelia.
Hon räcker honom sin lena, svala hand.
Den darrar lätt, och hennes ögon skymmas av
tårar. Den vänstra handen fumlar bland
kjolens garneringar. Rösten är sorgbunden:
»Au revoir, mon cher cousin! Jag säger
er mitt tack för en glad och lycklig tid.»
Och prinsen svarar ridderligt:
»För mig, ers höghet, skola dessa sälla
veckor bli ett oförgätligt minne.»
Hon ber honom taga plats, och han
sätter sig som på nålar, ty det är endast en kvart
kvar av hans disponibla tid. Konversationen
flyter fram, skummande dagens intressen, och
så reser hans höghet sig med artiga excuser
och nya tacksägelser.
Prinsessans ordflöde är icke så ymnigt
denna dag. Tankfullt fingrar hon på den
röda kamelian vid sitt bröst. Så lossar hon den
och trycker den mot sin för* en gångs skull
allvarligt slutna mun.
»Ers höghet», säger hon, »det är skick
och sed här i landet att man ger sina vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
