Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner avskedsgåvor, förbundna med inågot av ens
eget hjärtelag. Tillåter ni, att jag offererar
er denna blomma i stället för ett juvelsmycke?
När den souveniren vissnar, tör ni icke mera
erinra eder ’de oförgätliga dagarna’ här, men
till dess — må I minnas en öm och livlig
vänskap!»
Prinsen böjer ett knä och mottar
blomman, som han gömmer under den broderade
sidenvästen, och med sin vanliga förmåga att
finna belevade och passande uttryck för sina
tankar uttalar han en tacksägelse, vilken
värmer prinsessan betydligt mera äm honom själv.
Klockan sju följande morgon är han
borta, och societetens damer vända åter till sina
forna kavaljerer — med rätt mycket
satisfac-tion, ty prinsen var ganska avmätt, och hans
artigheter aldrig så fria, att de passade in i
ett lustigt äventyr, en förstucken
kärleks-idyll.
Prinsessan Albertina glömmer icke så
brått sin skimrande fjärilslycka. Den hade
för henne haft de första vårdagarnas sällan
infriade löften. Den myckna klarheten i
hennes sinne har efterföljts av ett grått vemod,
och hon drar sig åter tillbaka till ensligheten
och modern. För övrigt tyckes även kungen
och hertigparet ha tröttnat på att ställa till
fester. Stämningen är matt och nästan
dyster.
Tiderna äro dåliga, klagas det, och de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
