Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han står vid sangen, böjer sig ned ioch
kysser Albertinas händer.
»Tack för att jag äntligen fick komma in.
Hur mår den allra käraste lilla prinsessan?»
Han talar som till ett barn och ung och
barnslig ser hon ut, nu med en mattskär
rodnad på kinderna och det ljuvaste, svagaste
leende.
»Å, jag har varit så sjuk», säger hon.
»Känn så het min hand är. Och jag har
ont överallt. Och ibland bryr jag mig inte
om att bli frisk. Vad skall det tjäna till,
Iles-senstein?»
Han faller tungt ned på ett knä och
svarar trohjärtat:
»Min hjärtans allra bästa prinsessa, hur
kan ni tala så till mig, som var dag och var
stund minns er och våra glada drömmar?
Verklighet bli de aldrig, det förbjuder kung
Gustav, men vår tillgivenhet, vår vänskap kan
han inte taga ifrån oss. Och, lilla prinsessa,
nu hoppas jag på ålderdomens bon fauteuil
cliez soi. Då, om inte förr, skola vi få
träffas utan att bakdantas eller förhindras —»
Hon avbryter en smula bittert:
»När jag sitter som en förtorkad abbedissa
på Quedlinburg! >
Ilan reser sig — icke alldeles utan
besvär och tar plats i karmstolen, när han
genmäler:
»Varför förtorkad, ma helle? Det finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
