Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, det är vår, Hessenstein! Men inte vår
för oss!»
Förbluffad över detta avbrott i
hundanekdoterna, stirrar han en sekund på henne, men
trycker henne så intill sig. Hans läppar
snudda mot den vita halsen.
»Det blir höst för oss, Albertina, en
vacker höst.»
Hon ler skalkaktigt:
»Och då få vi andra hundar att tala om,
en ny vit Max eller hur?»
»Å nej, en sådan som Max får jag aldrig,
mera.» Han skakar bekymrad på huvudet,
»härom dagen till exempel...»
Badin öppnar hastigt dörren.
»Kungen», säger han och bugar
brådskande. »Han stiger just ur vagnen.»
Hessenstein reser sig.
»Så bjuder jag er au revoir, min
hjärtans prinsessa. I morgon bittida reser jag. »
»Kyss mig, Hessenstein, jag är bedrövad
över att inte få se er på länge.»
»Också mig plågar den tanken, men
kungen vet mig helst utom Sveriges gränser.» Han
kysser hennes kinder, sträva och skrovliga
efter febern.
»Våra tankar, prinsessa, mötas dock, inte
sant?»
Hon nickar bekräftande. Egentligen
tänker hon inte ofta på honom, men just nu tycker
hon det är en vila att kalla honom sin kä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
