Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
at Camillo förtjenar at återfinna sin sköna
Laura.
Laura. Om han älskar mig, så är jag
för hans hjerta altid lika skön.
Borgia. Ni har rätt — den skönhet som
gör Laura älskvärd, kan visst aldrig uphöra,
förr än med Laura. Men äfv.en den tilfälliga
skönheten, Signora, fängslar och förtjusar.
Vore det då ej grymt, at med upsåt förstöra
denna ömtåliga blomma?
Clara. Hör inte Signora nu, at hela
verl-den håller med mig ?
Laura, (til Clara) Enfaldiga flicka! kan
du så litet skitja smicker från sanning? ___
Borgia. Smicker? Ni gör mig orätt,
Signora! — jag dömer min vän efter mig sjelf.
Om jag älskade et lika dygdigt, et lika ömt,
et lika fullkomligt fruntimmer, med et ord,
en annan Laura — och jag någon tid lefvat
skiljd från henne — hennes bild skulle
naturligtvis följa mig öfveraltj.så skön som jag
lämnade henne. Jag återkommer, flyger i hennes
armar, och finner — hennes behag mindre
liftiga —
Laura. Så sfkulle Ni med köld och många
complimenter säga. henne, at hon inte mera
vore skön nog.
Borgia. Ingenting mindre, Signora! ._______
Genom tusende andra fullkomlrgheter skulle
hon för mig vara lika älskvärd; men jag kan
därföre inte neka, at det öfverraskande i denna
up~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
