Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 6. 1. Att hela den Heliga Skrift och derför också alla kyrkorna i hela den kristna verlden lära, att det är en Gud, och att Han är En - 7. - 8. 2. Att en allmän inflytelse i menniskornas själar tillkännagifver, att det är en Gud, och att Han är En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ingen Gud», Es. 45: 14., 15. »Är icke Jag Jehovah?
och är eljest ingen Gud utom Mig», Es. 45: 21. »Jag är
Jehovah din Gud, och någon Gud utom Mig skall du icke
erkänna», Hosch. 13: 4. »Så sade Jehovah, Israels Konung,
Jag är den Förste och den Siste, och utom Mig är ingen Gud»,
Es. 44: 6. »På den dagen skall Jehovah vara till en konung
öfver all jorden; på den dagen skall Jehovah vara En och
Hans Namn Ett», Sach. 14: 9.
7. Att kyrkolärorna i den kristna verlden lära, att Gud
är En, är allmänt bekant. De lära det, emedan alla deras
läror äro af Ordet, och dessa äga sammanhang i den mån man
icke allenast med munnen utan ock i hjertat erkänner En Gud.
För dem, som blott med munnen bekänna En Gud men i
hjertat tre – såsom det nu sker hos flere i kristenheten –
är Gud icke något annat än ett tomt ord, och all Gudlära är
för dem icke annat än såsom en afgudabild af guld,
innesluten i ett skrin, hvartill nyckeln finnes endast hos
föreståndarne. När de läsa Ordet, förnimma de icke något ljus
deruti och derifrån, ja, de förstå ej en gång, att Gud är En.
Ordet är för dem likasom befläckadt med öfverstrykningar,
och med hänsyn till Guds enhet är det likasom öfverhöljdt
med ett täckelse. Sådana äro de, som af Herren beskrifvas hos
Mattheus: »Med hörsel skolen I höra och intet begripa, och
seende skolen I se och ingenting förnimma; sina ögon hafva
de tillslutit, att de icke skola se med ögonen och med
öronen höra och i hjertat fatta, och omvända sig och jag må
hela dem», 13: 14., 15. Alla sådana menniskor likna dem,
som fly ljuset och gå in i kamrar, der inga fönster finnas,
och famla kring väggarne och söka efter mat och penningar,
och slutligen få en syn, som är lik nattuglornas, så att de se
i mörkret. De äro lika en qvinna, som har flere män, och
som icke är en hustru utan en lösaktig sköka. De äro ock lika
en jungfru, som tager emot ringar af flere friare, och som efter
brölloppet tillbringar nätterna med än den ene och än den andre.
8. II. Att en allmän inflytelse i menniskornas själar
tillkännagifver, att det är en Gud, och att Han är En.
Att en inflytelse från Gud eger rum i menniskan, är
uppenbart af allas bekännelse, att allt godt - som i sig sjelft
är godt och är i menniskan samt göres af henne - är af
Gud. På samma sätt förhåller det sig med allt, som tillhör
menniskokärlek och tro. Ty det står skrifvet: »Icke kan en
menniska taga något, om det icke gifves henne från
himlen», Joh. 3: 27. Jesus sade: »Utan Mig kunnen I icke
göra något», Joh. 15: 5. – d. v. s. icke göra något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
