Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 14. 7. Att hvarje menniska, som icke erkänner Gud, är utestängd från kyrkan och fördömd - 15. 8. Att det hos den menniska, som icke erkänner En Gud utan flera, icke finnes något sammanhang mellan de ting, som höra till kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om Gud, att Han icke finnes, utan att Gud är blott ett tomt
ord, som ljuder från predikstolarne för att binda hopen till
lydnad för rättvisans och samhällets lagar. Äfven tänker hon,
att Ordet, enligt hvilket presterna tala om »Gud», är något
inbilladt och diktadt, som fått en stämpel af helighet, samt
att Tiobudsorden eller katekesen är en liten bok, som kan
kastas bort, när den blifvit utnött af barnens händer, ty den
stadgar, att man skall hedra sina föräldrar, att man icke skall
mörda, icke begå hor, icke stjäla, icke vitna falskt, och hvem
vet väl icke detta af den borgerliga lagen? Om kyrkan
tänker hon, att den är blott en hop af enfaldiga, lättrogna och
klenmodiga menniskor, som tro sig se, hvad de icke se. Om
menniskan och om sig sjelf såsom menniska tänker hon på
samma sätt, som om ett djur, och om lifvet efter döden
likasom om djurets lif efter döden. Så tänker hennes inre
menniska, fastän den yttre talar helt annorlunda; ty hvarje
menniska har - såsom förut är sagdt - ett inre och ett yttre,
och hennes inre utgör sjelfva menniskan, som kallas hennes
ande och som lefver efter döden, men det yttre, hvarmed hon
skrymtat sedlighet, begrafves, och då blifver hon för sin
gudsförnekelse fördömd. Hvarje menniska är till sin ande i
sällskap med sina likar i den andliga verlden, och är likasom
ett med dem. Det har varit mig gifvet att många gånger
se ännu lefvande menniskors andar i de med dem förbundna
samfund, somliga uti änglasamfund, och andra i helvetiska.
Jag har ock hela dagar fått tala med dem, och det har
förundrat mig, att menniskan sjelf, som ännu lefver i sin kropp,
skulle alls ingenting veta derom. Häraf har det blifvit klart
och tydligt, att den, som förnekar Gud, är redan bland de
fördömda, och att han efter döden samlas till sina likar.
15. VIII. Att det hos den menniska, som icke erkänner En
Gud utan flere, icke finnes något sammanhang- mellan de ting, som
liöra till kyrkan.
De, som i tro erkänna och i hjertat dyrka En Gud,
de äro i gemenskap med de heliga på jorden och med
änglarne i himlarne. Det säges, att de äro i gemenskap med
dessa, och de äro det, emedan de alla äro i En Gud, och En
Gud är i dem. De, som äro i denna gemenskap, äro också
i förbindelse med hela änglahimlen och, jag vågar säga, med
alla och en hvar enskild derstädes, ty de äro alla likasom
barn och afkomlingar af en och samma Fader, och deras
sinnelag, seder och anletsdrag likna hvarandra, och derpå
känna de äfven igen hvarandra. Änglahimlen är samordnad i
föreningar alltefter de olika arterna af kärleken till det goda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
