Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vistas, skulle den kunna dragas genom ett nålsöga eller
sammandragas på ändan af ett hårstrå; detta skulle verkligen
vara möjligt, om der icke funnes en substantiel utsträckning;
men emedan en sådan finnes i den andliga verlden, så bo
änglarne så särskildt från hvarandra, ja äfven mer åtskilda än
menniskor på jorden, som har en materiel utsträckning. Men
tiderna i den andliga verlden äro icke åtskilda i dagar,
veckor, månader och år, emedan solen der icke synes gå upp
och ned ej heller beskrifver något krestlopp, utan blifver stående
i öster vid en höjd midt emellan hjesspunkten (Zenit) och
horisonten. I den andliga verlden hafva de också rymder,
emedan allt, som der är substantielt, är i den naturliga verlden
materielt. Men mera skall sägas härom i detta kapitels
afdelning om Skapelsen. Af det förut sagda kan man förstå,
att rymder och tider begränsa allt och hvarje särskildt ting,
som finnes i båda verldarne, och alltså att menniskorna,
likasom också änglar och andar äro ändliga icke allenast med
hänsyn till sina kroppar, utan ock med hänsyn till sina själar.
Af allt detta kan man göra den slutsatsen, att Gud är
Oändlig, d. v. s., icke ändlig, emedan Han Sjelf såsom verldens
Skapare, Bildare och Görare har gjort allt ändligt, och det
just genom sin sol, i hvars midt Han är, och som består af
den Guddomliga Väsen-likhet, hvilken utgår från honom
likasom en lifsströmning. Deruti och derifrån är början till
begränsning eller ändlighet, och dess vidare fortsättning går
ända till det yttersta i naturen i verlden. Det följer af sig
sjelft, att Gud i Sig Sjelf är Oändlig alldenstund Han är
Oskapad. Men det oändliga synes för en menniska såsom
ingenting, af den orsak att hon sjelf är ändlig och tänker af
det ändliga; och om derför det ändliga, som vidhänger
hennes tanke, borttoges, skulle det förekomma henne såsom vore
allt det öfriga alls ingenting. Sanningen är emellertid, att
Gud är oändligen allt, och att menniskan i förhållande (till
Honom) icke är något af sig sjelf.
30. III. Att Gud, sedan verlden blef skapad, är i Rymden
utan Rymd och i Tiden utan Tid
Att Gud och det Guddomliga, som omedelbart utgår
från Honom, icke är i rymd, ehuru Han är Allnärvarande
både hos hvarje menniska i verlden och hos hvarje ängel i
himlen samt hos hvarje ande under himlen, kan man icke
fatta med något blott naturligt begrepp, men likväl kan man
i någon mån fatta det med ett andligt begrepp. Att man
icke kan fatta det med ett blott naturligt begrepp, kommer
deraf, att föreställningen om rymd finnes deri, ty det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
