Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest de som lära, att Gud kan fördöma någon, förbanna någon,
kasta någon i helvetet, förutbestämma någons själ till evig
död, hämnas oförrätter, vredgas och straffa. Nej, Han kan
icke ens vända sig bort ifrån menniskan och se med
hårdhet på henne! Detta och dylikt är emot Hans Väsen, och
det som är emot Hans Vasen, det är också emot Honom Sjelf.
57. Det är nu för tiden en rådande åsigt, att Guds
Allmagt är lik den oinskränkta magt, som utöfvas af en konung
i verlden, hvilken kan efter godtycke göra hvad helst han
vill, frikänna och fördöma hvem han vill, göra den skyldige
oskyldig, förklara den otrogne trogen, upphöja den ovärdige och
oförtjente öfver den värdige och förtjente, ja, som till och med
under hvilken förevändning som helst kan beröfva sina
undersåtare deras egodelar och döma dem till döden, förutom
annat dylikt. Af denna dåraktiga mening, tro och lära om
den Guddomliga Allmagten hafva så många falskheter,
villomeningar och inbillningar influtit i kyrkan, som der finnas
hufvudpunkter, afdelningar och arter af tro, och ännu kunna
så många dylika inflyta som det kan fyllas krukor med vatten
ur en stor sjö, eller som det i Arabiens öken finnes ormar
som krypa ur sina hålor och njuta af solens ljus. Hvad
behöfves väl mer än de båda orden: »Allmagt» och »Tro», och
så för den stora hopen utsprida gissningar, sagor och sladder,
så mycket kroppens sinnen kunna emottaga? Ty dessa båda
ord kasta förnuftet på dörren; men då förnuftet är utkastadt,
hvaruti är då menniskans tanke förmer än förnuftet hos deri
öfver ens hufvud flygande fogeln ? Eller hvad är då det
andliga, som menniskan har framför djuren, annat än likasom
stanken i djursamlingar eller menagerier, och som passar sig
för djuren der, men icke för en menniska, så vida hon icke
är dem lik? Om den Guddomliga Allmagten sträckte sig
lika mycket till att göra ondt som godt, hvad vore då för
skilnad mellan Gud och djefvulen? Vore det väl någon annan
skilnad än den som är emellan två regenter, af hvilka den
ene är konung och tillika tyrann, och den andre en tyrann,
hvars magt är bunden, och som derför icke kan kallas konung?
eller såsom skilnaden mellan en herde, som har tillstånd att
föreställa får, och äfven panter, och en annan herde, som icke
fått denna tillåtelse? Hvem kan icke inse, att det goda och
det onda äro motsatser, och att - om Gud af Sin
allmagt kunde vilja både det ena och det andra samt af viljan
göra det - Han då alldeles intet kunde göra och att Han
följaktligen icke hade någon magt alls, än mindre Allmagt?
Detta vore likasom om tvenne i motsatt riktning vända hjul skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
