- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
115

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och förstöra de dervarande afgudatemplen, utan med tillhjelp
af medlande krafter. Att Gud i detta Guddomliga verk hade
Allmagt medelst sitt Menniskoväsen, är klart af Ordet; ty
Gud, som är uti det innersta och således i det allra renaste,
kunde icke på annat sätt komma till det lägsta, hvaruti
helvetena äro, och hvaruti menniskorna på den tiden voro,
likasom själen icke kan göra något utan sin kropp, eller såsom
ingen kan besegra fiender, hvilka icke komma i hans åsyn,
eUer hvilka han icke kan komma åt och närma sig med
vapen, såsom spjut, sköldar eller skjutgevär. Att utföra
återlösningen utan Menniskoväsen var lika omöjligt för Gud, som
det är för en menniska att underkufva indianerna utan att
med skepp dit öfverföra soldater, eller som att få trän att
växa endast med värme och ljus, utan att någon luft
vore skapad, hvarigenom ljuset och värmen öfverföras, och
utan att jorden vore skapad, hvaraf de frambringas; ja, det
är lika så omöjligt som att utkasta nät i luften för att der
fånga fiskar, och icke i vattnen. Ty Jehovah, sådan Han är
i Sig Sjelf, kan icke af Sin Allmagt beröra någon djefvul i
helvetet, icke heller någon djefvul på jorden, hejda honom
och hans raseri samt tämja hans våldsamhet, om Han icke
vore i det sista så väl som i det första. I det sista är Han
i sitt Menniskoväsen, och derför kallas Han i Ordet den
Förste och den Siste, Alfa och Omega, Begynnelsen och Änden.

85. II. Att Jehovah Gud kom ned såsom det
Guddomligt-Sanna, som är Ordet, men att Han likväl icke frånskilde det
Guddomligt-Goda.


Det är två ting, som utgöra Guds Väsen, nämligen den
Guddomliga Kärleken och den Guddomliga Visheten, eller,
hvilket är detsamma, det Guddomligt-Goda och det
Guddomligt-Sanna. Att kärlek och vishet utgöra Guds väsen, är
förut förklaradt, 36-48. Dessa två menas i Ordet äfven med
Jehovah Gud; med »Jehovah förstås Guddomlig Kärlek eller
det Guddomligt-Goda och med Gud förstås Guddomlig Vishet
eller det Guddomligt-Sanna. Häraf kommer det, att det på
olika sätt göras skilnad derpå i Ordet, så att än namnes blott
»Jehovah», än endast »Gud»; ty der det talas om det
Guddomligt-Goda, der säges »Jehovah», och der det talas om det
Guddomligt-Sanna, der säges »Gud», och der det talas om
båda, der säges »Jehovah Gud». Att Jehovah Gud nedsteg
såsom det Guddomligt-Sanna, som är Ordet, ses hos Johannes.
»I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var
Ordet, allt är gjordt medelst Det, och utan Det är intet gjordt,
som är gjordt». »Och Ordet blef kött och bodde ibland oss»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free