Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
David i anden Honom Sin Herre och säger: Herren sade till min
Herre: sätt dig vid Min högra sida, till dess jag lägger Dina
fiender till en fotpall för Dig; om nu alltså David kallar
Honom Herre, huru är Han då hans son? Och ingen kunde svara
Honom ett ord», Matt. 22: 41-46. Mark. 12: 35-37. Luk.
20: 41-44. Ps. 110: 1. Här vill jag tillägga följande nya
tilldragelse. En gång blef det mig gifvet att tala ined Maria
modren. Hon gick en gång förbi öfver mitt hufvud och
syntes i himlen i en hvit klädnad såsom af silke, och då hon
dröjde något litet sade hon, att hon varit Herrens moder,
emedan Han var född af henne, men att Han hade af klädt
Sig allt det menskliga af henne, då Han blifvit Gud, och att
hon derför tillbeder Honom såsom sin Gud, och ej vill, att
någon skall erkänna Honom för hennes Son, emedan allt i
Honom är Guddomligt. Häraf framlyser nu den sanningen,
att alltså Jehovah är Menniska äfven i det sista likasom Han
är Menniska i det första, jemlikt dessa ord: »Jag är Alfa och
Omega, Begynnelsen och Änden, den som Är, som Var och Skall
komma, den Allsmägtige, Uppb. 1: 8,11; Då Johannes såg
Men-niskosonen midt ibland de sju ljusstakarne, föll han till Hans
fötter såsom död: men Han lade Sir) högra hand på honom och
sade: -»Jag är den Förste och 4en Siste», Uppb. 1: 13, 17,
21: 6; »Se jag kommer snart, för att gifva åt hvar och en efter
hans gerning. Jag är Alfa och Omega, Begynnelsen och Änden,
den Förste och den Siste», Uppb. 22: 12, 13; och hos Esaias:
»Så sade Jehovah, Israels konung och dess Återlösare,
Härskarornas Jehovah: Jag är den Förste och den Siste», 44: 6, 48: 12.
103. Härtill vill jag lägga den okända sanningen, att
själen, som är af fadren, är sjelfva menniskan, och att
kroppen, som är af modren, icke är menniska i sig sjelf, utan
af själen. Kroppen är blott dess öfverklädnad, sammanväfd
af sådana ting, som äro ifrån den naturliga verlden, men
själen är af sådana ting, som äro i den andliga verlden. Hvarje
menniska aflägger efter döden det naturliga, som hon
medförde från modren, och behåller det andliga, som är af
fadren, tillika med ett slags omhölje af det allra renaste i
naturen. Hos dem, som komma till himlen, är detta omhölje
nedanför, och det andliga ofvanför, men hos dem, som komma
till helvetet, är det ofvanför, och det andliga nedanför.
Häraf kommer det, att en änglamenniska talar från himlen,
således godt och sant, inen att en djefvulsmenniska talar af
helvetet då hon talar af sitt hjerta, och likasom från himlen
då hon talar af munnen; det senare gör hon uti verlden, men
det förra hemma hos sig,, sjelf. Emedan menniskans själ är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
