Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessas tillstånd är tjenandets, och det andra är den egna
viljans och som en följd deraf förståndets tillstånd. Båda dessa
tillstånd föreställas äfven förmedelst åtskilligt i djurriket.
Det första tillståndet framställes med däggdjur och foglar, s$
länge de äro hos moder och fader, som de då alltjemt följa,
och af hvilka de födas och ledas, och det andra tillståndet
framställes med dessa djur, då de lemna dem och förse sig
sjelfva. Likaledes framställas dessa tillstånd med löfmaskarne -
det första, då de krypa och nära sig af bladen, det andra
då de aflägga sina omhöljen och blifva fjärilar. Båda dessa
tillstånd föreställas ock i föremål af växtriket. Det första,
då växten uppspirar ur fröet och pryder sig med grenar,
qvistar och blad, och det andra, då han bär frukt och
frambringar nya frön. Detta kan jemföras med förbindelsen
mellan det goda och det sanna, emedan allt som hör till trädet
motsvarar sanningar, och frukten godheter. Men en
menniska, som stannar i det första tillståndet och icke inträder i
det andra, är lik ett träd, som bär endast löf men ingen
frukt, och om hvilket det säges i Ordet, att det skall
afhuggas och kastas i elden, Matt. 7: 19; 21: 19. Luk. 3: 9;
13: 6-10. Joh. 15: 5, 6. En sådan menniska är lik en träl,
som icke vill vara fri, och om hvilken det var stadgadt, att
han skulle föras till dörren eller dörrposten, och hans öra
genomborras med en syl, 2 Mos. 21: 7. Trälar äro de, som
icke förbindas med Herren, men fria äro de, som förbindas
med Honom, ty Herren säger: »Om Sonen gör eder fria,
så ären I verkligen fria», Joh. 8: 36.
107. IX. Att härefter ingen af de kristna kommer till
himlen, utan den, som tror på Herren Gad Frälsaren och hänvänder
sig till Honom Allena.
Det står skrifvet hos Esaias: »Se, Jag skapar en ny
himmel och en ny jord, och man skall icke komma ihåg de förra,
ej heller skola de uppstiga öfver hjertat: och se! jag vill skapa
Jerusalem till fröjd och dess folk till glädje» 65: 17, 18; och
i Uppenbarelsen 21: l, 2, 5. »Jag såg en ny himmel och en
ny jord, och jag såg det heliga Jerusalem nedstiga af Gud från
himlen, smyckad såsom en brud för sin man, och Han som satt
på tronen sade: Se! jag gör allting nytt» 21: l, 2, 5, och på
flere ställen säges, att inga andra skola komma in i himlen än de,
som äro skrifna i Lammets lifs bok, Uppb. 13: 8, 17: 8. 20:
12, 15; 21: 27. Med himmel förstås der icke den himmel,
som är synlig för våra ögon, utan änglahimlen. Med
Jerusalem menas icke någon stad ifrån himlen, utan den kyrka,
eom nedstiger från den himmel af Herren, och med lammets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
