- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
140

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om han vägrar, kastas han ned. När jag hörde detta, sade
jag till honom: »Hvarför Har du icke trott såsom de?» Han
svarade, att ingen kan efter bortgången från verlden tro
annat än hvad han medelst bekräftelse inpräglat hos sig; detta
förblifver ingrodt och kan ej ryckas bort, isynnerhet det, som
man har bekräftat hos sig angående Gud, emedan *hvar och
en i himlarne har en plats efter sin föreställning om Gud.
Vidare frågade jag hvarmed han hade bekräftat, att Fadren
och Sonen äro två? »Af de ställen i Ordet», svarade han,
»enligt hvilka Sonen bad till Fadren, icke allenast före lidandet
på korset, utan äfven under lidandet, äfvensom ock dermed,
att han ödmjukade sig för sin Fader. Huru kunna de då
vara En, såsom själen och kroppen äro ett i menniskan?
Hvem beder såsom till en annan, och ödmjukar sig såsom
för en annan, då han sjelf är denne andre? Så gör ingen,
allra minst Guds Son. Och dessutom, hela den kristna
kyrkan på min tid delade Guddomen i Personer, och hvardera
personen är en för sig sjelf bestående person, och man
bestämmer begreppet om person sålunda, att det är det, som består
för sig sjelft».
Då jag hört detta af honom, svarade jag: »Af
ditt tal har jag funnit, att du alls icke vet, huru Gud Fader
och Son äro Ett, och emedan du icke vet detta, har du
befastat dig i de falskheter, hvaruti kyrkan ännu är angående
Gud. Vet du icke att Herren, då Han var i verlden, hade
en själ såsom hvarje annan menniska har en själ? Hvarifrån
hade Han den, om icke från Gud Fader? Att så är,
framgår klart af Evangelisternas Ord. Hvad är då det, som kallas
Son, annat än det Menniskoväsen, som aflades af Fadrens
Guddomsväsen och som föddes af jungfru Maria? En moder
kan icke afla själen, detta strider helt och hållet emot den
ordning, enligt hvilken hvarje menniska födes; icke heller
kan Gud Fader ingifva själen af Sig och sedan draga sig
tillbaka, såsom hvarje fader i verlden kan göra, ty Gud är
Sitt Guddomliga Väsen, och detta är Ett och odelbart, och
enär det är odelbart, så är det Han Sjelf. Häraf kommer
det, att Herren säger, att Fadren och Han äro Ett, och att
Fadren är i Honom och Han i Fadren, utom andra dylika
utsagor. Detta hafva ock författarne till Athanasii bekännelse
å långt håll sett. Sedan de delat Gud i tre personer säga
e derför likväl, att i Kristus är Gud och menniska, d. v. s.
Guddomsväsendet och Menniskoväsendet, icke två, utan ett,
såsom själ och kropp i menniskan. Att Herren i verlden
bad till Fadren såsom till en annan, och att Han ödmjukade
Sig för Fadren såsom för en annan, var enligt den från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free