Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andliga verlden har menniskan icke något dubbelt tal, utan blott
ett enkelt tal. Der talar hon som hon tänker, annars skonar
ljudet och gör ondt i öronen; likväl kan hon tiga, och
sålunda icke uttala sitt sinnes tankar. När derför en skrymtare
kommer ibland vise, gir han antingen sin väg eller skyndar
bort till en vrå i en kammare, gör sig osynlig och sitter
stum. En gång voro många, samlade i andeverlden och
talade sins emellan om denna sak och sade, att det är svårt
för dem, som icke hafva tänkt rätt om Gud och om Herren,
att icke kunna tala annat än hvad de tänka, när de äro i
sällskap med de goda. Ibland de församlade voro några
protestanter, och många af presterskapet, och bredvid dem
de Påfviske med några munkar. Både de sednare och de
förre sade först, att det icke var svårt. »Hvem behöfver
tala annorlunda än som han tänker, och om han tilläfventyrs
icke tänker rätt. kan han icke då sammantrycka läpparne och
tiga?» En prest sade? »Hvem tänker icke rätt om Gud och
Herren?» Men några af de församlade sade: »Låtom oss
försöka dem». Och de sade till dem, som angående Gud
befästat sig i läran om Personers Tre-enighet, att de af tanken
skulle säga »En Gud», men de kunde det icke. De vredo
och rynkade sina läppar i flere veck, och kunde icke
artikulera ljudet till andra ord än dem, som instämde med deras
tankes föreställningar, hvilka voro bilder af tre personer, och
följaktligen föreställningen om tre Gudar. Vidare sade man
till dem, som hade bekräftat sig för tro skild från
menniskokärlek, att de skulle nämna »Jesus», men de kunde det icke;
likväl kunde alla säga Kristus, och äfven »Gud Fader». Detta
undrade de öfver, och frågade efter orsaken dertill, och de
funno, att orsaken var den, att de bådo till Gud Fader för
Sonens skull, men icke till Sjelfva Frälsaren; och »Jesus»
betyder Frälsare. Vidare sades det dem, att de af tanken om
Herrens Menniskoväsen skulle säga Guddomligt Menniskoväsen,
men ingen af presterskapet, som var tillstädes, kunde det;
endast några af lekmännen kunde det. Detta blef derför
underkastadt en allvarlig undersökning, och man uppläste då
för dem för det första dessa ord hos Evangelisterna: »Fadren
har gifvit allt i Sonens hand», Joh. 3; 35. »Fadren har
gifvit Sonen magt öfver allt kött», Joh. 17: 2; »Allt har blifvit
Mig öfverlemnadt af Fadren», Matt, 11: 27; »Mig är gifven
all magt i himmel och på jord», Matt. 28: 18. Och det
sades dem: behållen alltså i tanken, att Kristus så väl till
Sitt Guddomsväsen som till Sitt Menniskoväsen är himlens och
jordens Gud, och uttalen då: Guddomligt Menniskväsen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
