- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
173

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                OM HERREN ÅTERLÖSAREN. 173

uppmanat sin son till att stiga ned och taga på sig den beslutna
fördömelsen och sålunda blidka Fadrens vrede, samt att Han
så, och ej annorlunda, kunde med någon gunst se till
menniskan; än vidare, att sonen också verkligen har gjort detta,
så att han, under det han tog på sig menniskoslägtets
fördömelse, lät sig af judarne hudflängas, bespottas, och sedan
korsfästas såsom en »Guds förbannelse», 5 Mos. 21: 23 och
att Fadren, sedan detta var gjordt, blef blidkad och af
kärlek till Sonen tog tillbaka fördömelsen, dock endast från dem,
för hvilka han gör förbön samt att han sålunda för
beständigt blef en Medlare inför sin Fader. Detta och dylikt
ljuder nu i templen och återskallar från deras väggar, likasom
ett eko från skogarne, och uppfyller alla åhörarnes öron.
Men hvilken menniska med upplyst och sundt förnuft af
Ordet kan icke inse, att Gud är sjelfva barmhertighet en och
mildheten, emedan Han är sjelfva kärleken och sjelfva
godheten, att dessa utgöra Hans väsen, och att det derför är en
motsägelse, när man säger, att sjelfva Barmhertigheten eller
sjelfva Godheten kan se på en menniska med vrede och
besluta hennes fördömelse, och ändock förblifva samma
Guddomliga väsende? Sådant kan knappast vara fallet med en
from menniska, utan med en ogudaktig menniska, ej heller
är det fallet med en himlens ängel, utan med en helvetets ande;
derför är det skändligt att tillägga Gud något sådant. Men
om man forskar efter orsaken till en sådan lära, så finner
man att den ligger deri, att man antagit lidandet på korset
för sjelfva återlösningen. Derifrån hafva alla dessa falskheter
härflutit, såsom falskheter i en oafbruten rad härflyta ifrån
en enda falskhet, eller såsom ifrån ett ättikefat ej flyter
annat än ättika, eller från ett vanvettigt sinne ej annat än
vanvett. Ty af en gjord slutsats följa lärosatser af samma slag,
de ligga inne uti den gjorda slutsatsen och framgå derifrån
efter hand; och ifrån den slutsatsen om lidandet på korset,
att det var sjelfva återlösningen, kunna ännu flere anstötliga
och mot Gud skymfliga satser framgå och utdragas, ända så
vidt, att det sker såsom Esaias säger: »Prest och profet fara
vilse af stark dryck, de vackla i domen, alla bord äro fulla af
spyor»,
Es. 28: 7, 8.

        133. På grund af denna föreställning om Gud och
återlösningen har hela Gudläran ifrån andlig blifvit en i lägsta
graden naturlig lära, derför att man tillagt Gud blott
naturliga egenskaper, och likväl beror allt, som hör till kyrkan, af
föreställningen om Gud samt af föreställningen om
återlösningen, hvilket utgör ett med frälsningen; ty denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free