Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
är, och som äro i Honom, hafva evigt lif; derför kallas Han
äfven »det eviga Lifvet», l Joh. 5: 20. Då Han nu är
Saligheten och det eviga Lifvet, så följer deraf, att Han också är
allt det, hvarigenom salighet och evigt lif erhållas, således,
att Han är allt, som tillhör omskapelse, pånyttfödelse,
förnyelse, lifgifvande, helgelse, rättfärdiggörelse, renande från det
onda och slutligen saliggörelse. Herren verkar detta i hvarje
menniska, d, v. s., Han söker att inverka det, och då
menniskan bereder och skickar sig till emottagande, verkar Han
dem i henne. Sjelfva det verksamma i detta beredande;,
lämpande och skickande är också af Herren, men om
menniskan icke frivilligt emottager dem, då kan Herren utöfver
sitt bemödande, som alltid fortgår, ej verka i henne dessa
frälsningens krafter.
151. Att tro på Herren, är icke allenast att erkänna
Honom, utan ock att göra Hans befallningar, ty att endast
erkänna Honom tillhör blott tanken af något förstånd, men
att göra Hans befallningar tillhör också erkännandet utaf
viljan. Menniskans sinne består af Förstånd och Vilja, och det
tillhör förståndet att tänka och viljan att göra. Derför, när
menniskan blott erkänner af förståndets tanke, då vänder hon
sig till Herren endast med sitt halfva sinne, men då hon gör
Hans befallningar, vänder hon sig till honom med hela
själen, och detta är att tro. Annars kan en menniska dela sitt
hjerta, och tvinga dess yta att lyfta sig uppåt, då dess kött
vänder sig nedåt, och sålunda flyger hon likasom en örn
mellan himmel och helvete, men dock följer menniskan icke sin
blick uppåt, utan sitt kötts lusta, och emedan denna är i
helvetet, så flyger hon ock dit ned, och sedan hon der
offrat åt sina välluster och gjort ett drickoffer åt
djefvulsandarne, antager hon en glad uppsyn och en eldig blick och
förställer sig sålunda till en ljusets ängel. Sådanana sataner
blifva efter döden de, som erkänna Herren ock dock ej hålla
Hans bud.
152. I förra artikeln är det visadt, att menniskornas
salighet och eviga lif äro Herrens första och sista ändamål,
och emedan det första och sista ändamålet innefatta i sig
medeländamålen, så följer, att ofvannämda andliga krafter äro
tillsammas i Herren, och äfven af Herren i menniskan, men
likväl framträda efter hand. Menniskans sinne växer
nämligen likasom hennes kropp, men den senare växer till gestalt;
och sinnet deremot i vishet. Så upphöjer sig sinnet från
den ena ängden till den andra, nämligen från den naturliga
till den andliga och från denna till den himmelska ängden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
