Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
214 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
Ordet uppsöka det, som tjenar till att bekräfta läran. Jag
gick derför till stället, der bullret hördes, och då jag kom
närmare, upphörde ljudet. Jag såg då ett slags hvalf öfver
jorden, hvartill en öppen ingång ledde genom en grotta.
Jag steg då ned genom öppningen och gick in. Och se
der var en kammare, l hvilken jag såg en, gammal man sitta
midt ibland böcker. Framför sig höll han Ordet och sökte
efter hvad som kunde tjena till att bekräfta hans lära. Små
pappersblad lågo omkring, på hvilka han uppskref de
bekräftande skriftställen, och i nästa rum voro skrifvare, som
samlade smålapparne och renskrefvo på helark det, som var
skrifvet på dem. Jag frågade först om de böcker han hade
omkring sig, och han sade, att de alla handlade om den
rättfärdiggörande tron, samt att de, som voro från Sverige
och Danmark voro skrifna med grundlighet, de ifrån
Tyskland med större grundlighet, de ifrån England med ännu
större grundlighet och de som voro ifrån Holland med den
största grundlighet, och han tillade, att de skilde sig i
åtskilligt, men att de alla stämde öfverens i artikeln om
rättfärdiggörelse och salighet medelst tron allena. Derefter sade
han, att han nu samlade utur Ordet ställen, som äro för den
rättfärdiggörande trons första sats, nämligen: att Gud Fader
undandragit menniskoslägtet sin nåd för dess missgerningars
skull, och att det derföre – för att frälsa menniskorna –
var en Guddomlig nödvändighet att tillfyllestgörelse,
förlikning, blidkande och medlande skulle ske medelst någon, som
tog rättvisans fördömelse på sig, och att detta icke kunde
ske utan förmedelst Hans ende Son, men sedan är tillträdet
till Fadren öppnadt för Sonens skull, ty vi säga: »Fader,
förbarma Dig öfver oss för Din Sons skull. Jag ser, sade
han, och har sett, att detta är enligt allt förnuft och enligt
Skriften. Huru skulle man annars kunnat närma sig till
Fadren, om icke medelst tron på Sonens förtjenst!» Jag hörde
på detta, och häpnade deröfver, att han sade att det var enligt
Skriften, då det just är tvärt emot förnuftet och tvärt emot
Skriften, hvilket jag ock öppet sade honom, men i sitt nits
hetsighet svarade han: »Huru kan du tala så?» Jag
framstälde derför min åsigt och sade: »Är det icke emot
förnuftet att tänka, att Gud Fader undandragit menniskoslägtet
sin nåd och förkastat och uteslutit det från sin gemenskap?
Är icke den Guddomliga Nåden en af det Guddomliga Väsendets
egenskaper, hvarföre det att vika ifrån nåden vore att vika
ifrån det Guddomliga Väsendet, och att vika ifrån sitt
Guddomliga Väsen vore att icke mer vara Gud. Kan väl Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
