- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
225

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                        OM DEN HELIGE ANDE ETC.                        225

dessa tre Gud doms väsentligheter kallas personer, och man
tillägger hvar och en sin egendomliga verksamhet, såsom
Fadren tillräknandet, Sonen medlandet och den Helige Ande
inverkningen, då blifver det Guddomliga Väsendet deladt,
ehuru det likväl är ett och odelbart, och sålunda är icke
någon af de tre i fullhet Gud, utan hvar och en i en
tredjedel af magten, hvilket ett sundt förstånd nödvändigtvis måste
förkasta.

        169. Hur klart fattar man icke sålunda treheten i
Herren förmedelst treheten i hvarje menniska. Ty i hvarje
menniska är själ, kropp och verksamhet; likaledes är det i
Herren, ty »i Herren bor all Guddomens fullhet lekamligen»,
Kol. 2: 9, hvadan treheten i Herren är Guddomlig, men i
menniskan derimot mensklig. Hvem inser icke, att förnuftet
ingalunda har någon del i denna hemlighetsfulla lära, att
det skall vara tre Guddomliga Personer, men att det likväl
är En Gud, och att denne Gud, fastän Han är En, likväl
icke är En Person, men att det insöfda förnuftet dock
tvingar munnen att tala som en papegoja. När förnuftet
är insöfdt, hvad är då munnens tal annat än ett själlöst tal.
Och då munnen talar det, som förnuftet ogillar och bekämpar,
hvad är då talet annat än ett dåraktigt prat? Nu för tiden är
menniskoförnuftet med hänsyn till den Guddomliga treheten,
likasom en fånge som är kastad i fängelse med hand- och
fotbojor, och det kan liknas vid en Vestas jungfru, som är
lefvande begrafven derför, att hon låtit den heliga elden
slockna, då likväl den Guddomliga treheten bör lysa i sinnena
hos kyrkans menniskor som en lampa, emedan Gud i sin
trehet och i dennas Enhet är allt uti alla himlens och
kyrkans helgedomar. Ty att af själen göra en Gud, af
kroppen en annan och af verksamheten en tredje, hvad vore
det annat än att af dessa menniskans tre väsentligheter
göra tre sinsemellan åtskilda delar? och hvad vore detta åter
igen annat än att stycka och döda henne?

        170. III. Att denna Trehet icke fanns före verldens
skapelse, utan att Gud drog omsorg för att den blef verkliggjord
scdan verlden blifvit skapad, då Han Sjelf kom i köttet, och att
den då blef verkliggjord i Herren Gud Återlösaren och Frälsaren
Jesus Kristus.


I den kristna kyrkan erkänner man nu för tiden en
Guddomlig tre-enighet före verldens skapelse, sålunda
nämligen, att Jehovah Gud från evighet födt en Son, och att
den Helige Ande då utgick af dem båda, samt att hvar och
en är en sjelfständig Person. Men emedan detta icke kan
        Den San. Kr Rel. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free