Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknas vid ett träds frö, hvaraf alstras allt hvad trädet
tillhör, ända till frukterna. Äfven kan den liknas vid
menniskans säd, hvaraf födas barn och efterkommande i fortgående
serie. När man då känner den grundtro, som af sin
förherskande ställning kallas den »saliggörande», så känner man
ock hurudan kyrkan är beskaffad. Detta kan tydliggöras
med följande exempel. Om. tron består deruti, att naturen
är verldsaltets skaparinna, så följer deraf, att verldsaltet är
det, som kallas Gud, att naturen är dess väsen, att Etern är
den Högste Guden, hvilken de gamle kallade Jupiter, att
Luften är Gudinna, hvilken de gamle kallade Juno och gjorde
till Jupiters maka, att Verldshafvet är en Gud under dem,
och som man med de gamle kan kalla Neptunus, och
emedan naturens guddomlighet når äfven till jordens medelpunkt,
så är också der en Gud, hvilken man med de gamle kan
kalla Pluto; att Solen är alla gudarnes rådhus, der de
sammankomma, när Jupiter kallar dem till råd, samt vidare att
elden är lifvet af Gud, och att följaktligen foglarne flyga i
Gud, djuren på marken gå i Gud, fiskarne simma i Gud;
än vidare, att tankarne äro blott eterns sätt att verka,
likasom ock talen från tankarne äro luftens taktmässiga
tonframbringelser, och att kärlekens böjelser äro tillfälliga
tillståndsförändringar af solstrålarnes inflytelse deruti; och
dertill, att lifvet efter döden, samt himmel och helvete, är en
dikt af presterna för att få hedersplatser och vinning, men
att denna dikt likväl är nyttig och ej bör uppenbarligen
bespottas, emedan den tjenar det allmänna till att hålla de
enfaldiges sinnen i band till lydnad mot öfverheten, men att
likväl de, som äro intagne af religion, äro opraktiska
menniskor, deras tankar inbillningsfoster och deras gerningar
narrverk, och att de äro presternas handtlangare, som tro hvad
de icke se, och se det som går utöfver deras
fattningsområde. Dessa följder, och flerfaldiga andra dylika, innehållas
i den tron, att naturen är verldsaltets skaparinna, och de
framgå derifrån, då nian noga undersöker den. Dessa
exempel äro anförda på det man må veta, att det i den
nuvarande kyrkans tro, som i sin inre form består i tron på tre
Gudar, men i sin yttre i tron på en Gud, finns falskheter i
massa, och att derur kunna framdragas lika många som det
finnas spindelungar i nätet under en spindelhona. Hvem
inser icke detta, om hans sinne blifvit sant förnuftigt medelst
ljus ifrån Herren. Men huru skall någon annan kunna inse
det, så länge dörren till denna tro och dess afarter är med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
