Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
finnas några prelater och lärde, som icke ens vilja höra
talas om Gud, och derför icke kunna nämna Guds namn. Jag
har både sett dem och talat med dem. Jag har äfven talat
ined dem, som upptändes af vrede och förtörnades, när de
hörde någon tala om Herren. Betänk då hurudan en
menniska skulle vara, som ingenting hört om Gud, då några af
dem, som talat om Gud och äfven skrifvit om Gud och
predikat om Gud, äro så beskaffade. Att de äro sådana,
härleder sig från viljan, som är ond, och denna leder förståndet
och borttager den sanning, som der kan rinnas af Ordet,
såsom förut är sagdt. Om menniskan af sig sjelf kunnat veta,
att det finnes en Gud och ett lif efter döden, hvarför har
hon då icke vetat, att en menniska är menniska efter döden,
och hvarför tror hon då, att hennes själ eller ande är såsom
vädret eller etern, och att hon icke ser med ögonen och hör
med öronen och talar med munnen förr än den förbindes och
sammanväxer med sin multnade kropp och sin benstomme?
Föreställ dig derför en lära, som blifvit utkläckt ur blotta
förnuftsljuset, skulle den icke komma att bestå deri, att
menniskan skall tillbedja sig sjelf, såsom äfven har skett ifrån
århundraden tillbaka, och äfven sker nu för tiden af dem,
som veta af Ordet, att Gud allena skall tillbedjas? En annan
dyrkan kan icke uppstå af menniskans egenhet, ej en gång
en dyrkan af sol och måne.
275. Att religion funnits från de äldsta tiderna, och
att jordens innebyggare allestädes vetat något om Gud och
om ett lif efter döden, det har icke kommit från dem sjelfva
eller från deras egen insigt, utan från det Urgamla Ordet,
hvarom ofvan n. 264-266 är taladt, och sedan från det
Israelitiska Ordet. Af dessa tvenne Ord hafva religionsbegrepp
utgått till Indierna och deras öar och genom Egypten och
Etiopien till Afrikas riken, från Asiens kustländer till
Grekland och derifrån till Italien. Men emedan Ordet icke kunde
skrifvas annorlunda än medelst förebildningar, hvilka äro
sådana ting i verlden, som motsvara himmelska ting och
derför beteckna dem, så hafva folkslagens religionsarter blifvit
förvandlade till afgudadyrkan, och i Grekland till fabler, och
de gjorde de guddomliga egenskaperna och beskaffenheterna
till lika många gudar, öfver hvilka de satte en Högste, som
de kallade Jupiter, måhända af namnet »Jehovah». Att de
hade kunskap om paradiset, om syndafloden; om den heliga
elden, om de fyra tidsåldrarne, från guldåldren, den första,
tiU jernåldren, den sista, Dan. 2: 31-35, är väl bekant.
276. De som tro, att de kunna af egen insigt förvärfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
