Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uM TRON. 397
är den som kommer ned från himlen och gifver verlden Lif»,
Joh. 6: 33. »De ord, som Jag talar till eder, äro ande och
äro Lif», Joh. 6:63. Jesus sade: Den som följer Mig, skall hafva
Lifvets ljus», Joh. 8: 12. ’»Jag har kommit, att de må hafva
Lif och hafva öfverflöd’», Joh. 10: 10. »Den som tror på Mig,
äfven om han dör, skall han lefva», Joh. 11: 25. »Jag är
Vägen och sanningen och * ifvet», Joh. 14: 6. Emedan Jag-
lefver, skolen ock I lefva», Joh. 14: 19. »Detta är skrifvet, på
det I skolen hafva Lif i Hans namn», Joh. 20: 31. »Att Han
är det eviga Lifvet», l Joh. 5: 20. Med Lif i tro och
kärlek förstås andligt lif, som Herren gifver menniskan i
hennes naturliga lif.
359. IV. Att likväl intet af tro, intet af kärlek och
in-tet af bådaderas lif är ifrån menniskan, utan från Herren allena.
Det står nämligen skrifvet, att »menniskan kan icke taga
något, om icke det gifves henne från himlen», Joh. 3: 27,
och Jesus sade: »Den som blifver i Mig och Jag i honom,
han bär mycken frukt, ty utan Mig kunnen I alls intet göra».
Joh. 15: 5. Men detta skall förstås så, att menniskan af sig
sjelf icke kan förvärfva sig någon annan tro än en
naturlig tro, som är en öfvertalelse att Gå är, emedan en man
af anseende har så sagt; ej heller någon annan kärlek
än en naturlig, som är ett bemödande att förvärfva gunst
för någon vedergällnings skull. I en sådan tro och
menniskokärlek ligger menniskans egenhet*, men det är ännu icke
något lif deruti af Herren, men likväl förbereder menniskan
sig genom sådan naturlig tro och kärlek till att blifva en
mottagningsform för Herren, och i den mån hon förbereder sig, ingår
Herren och gör, att hennes naturliga tro blifver andlig, och
att hennes naturliga kärlek blifver andlig kärlek, och således
gör Han bådadera lefvande. Detta sker, då menniskan vän
der sig till Herren såsom himlens och jordens Gud.
Emedan menniskan är skapad till Guds afbild, så är hon ock
skapad till Guds boning, och derför säger Herren: »Den som
har mina bud och gör dem, han är den som älskar Mig, och
Jag skall älska honom och komma till honom och taga min
boning hos honom», Joh. 14: 21, 23. Och likaledes: »Se!
Jag står för dörren och klappar, om någon hör min röst
och öppnar dörren, skall jag ingå till honom och hålla
aftonmåltid med honom, och han med Mig», Uppb. 3: 20.
Slutföljden häraf blifver, att i den mån menniskan naturligen
förbereder sig till Herrens emottagande, i samma mån ingår
* Propriurn (den gamla menniskan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
