Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 BEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
är Lifvet, så följer otvifvelaktigt, att Gud af Sitt Lif
lefvande-gör hvarje menniska, och att menniskan utan detta lifgifvande
eller lifmeddelande voro till köttet blott en svamp och till
benen endast en benstomme, hvilken icke hade mera lif uti
sig, än ett urverk som är i rörelse medelst pendeln samt lod
eller fjeder. Då det nu förhåller sig så, följer också, att
Gud inflyter hos hvarje menniska med allt Sitt Guddomliga
Lif, d. v. s., med all Sin Guddomliga Kärlek och Vishet,
och dessa två utgöra Hans Guddomliga Lif, såsom kan ses i
det föregående, n. 39, 40, ty det Guddomliga eller
Guddomen kan icke delas. Men huruledes Gud inflyter med allt
Sitt Guddomliga lif, kan man någorlunda förstå deraf, att
verldens sol med allt sitt väsen, som är värme och ljus,
inflyter i hvarje träd, i hvarje buske och blomster samt i hvarje
sten, så väl oädel som ädel, att hvarje föremål hämtar sin
andel af denna gemensamma inflytelse, och att solen icke
delar sitt ljus och sin värme och utskiftar en del till det ena
och en del till det andra. Likaså förhåller det sig med
himlens Sol, från hvilken Guddomlig Kärlek utgår såsom värme,
och Guddomlig Vishet såsom ljus. Dessa två inflyta uti
rnenniskosinnena, likasom verldssolens värme och ljus uti
kropparne, och lefvandegör dem allt efter formens beskaffenhet,
och hvar och en af dessa former tager sitt behof af den
gemensamma inflytelsen. Härpå kan ock lämpas det Herren
säger: »Eder Fader låter sin sol uppgå öfver goda och onda,
och sänder regn öfver rättfärdiga och orättfärdiga», Matt. 5:
45. Herren är också Allnärvarande, och hvarest Han är
närvarande, der är Han med hela Sitt Väsen, och det är
Honom omöjligt att draga något derifrån, och deraf gifva en del
åt den ene och en del åt den andre, utan Han gifver Sitt
väsen helt, och gifver menniskan tillfälle att taga till sig
litet eller mycket. Han säger ock, att Han har Sin boning
hos dem, som göra Hans bud, och att de trogna äro i
Honom och Han i dem, med ett ord, alla ting äro fulla af Gud,
och hvar och en tager sin del af denna fullhet.
Sammaledes är det med allt i allmänhet, med luftkretsarne och
verldshafven. Luftkretsen är i de minsta delar sådan som i de
största, och den utskiftar icke en del af sig till menniskans
andedrägt, och till fogelns flygt, eller till skeppets segel och
till qvarnens vingar, utan hvartdera undfår deraf sin andel,
och tager till sig efter sitt behof. Det förhåller sig härmed
likasom med den fulla sädesboden; deraf tager egaren
dagligen sitt behof, men boden utdelar det icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
