Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TB01N. 407
nät med hjerta och ande. Kärlekens och trons åtskiljande
är ock såsom blodets och köttets skiljande, ty blodet skildt
från köttet är blodkaka och blifver en ruttnande massa, och
köttet skildt från blodet ruttnar småningom, och det växer
maskar deruti. Blod betecknar ock i andlig mening
visdomens och trons sanna, och kött kärlekens och
kärleksverksamhetens goda, hvilket är visadt i den Afslöjade Uppenbarelsen,
n. 379 och 382. Såvida kärlek och tro hvardera skall vara
något, så kunna de lika litet skiljas från hvarandra som mat
och vatten eller bröd och vin, om de skola tjena till
menniskans gagn, ty mat och bröd, förtärda utan vatten och vin,
blott utspänna magen, och såsom osmälta massor förderfva de
den, och blifva såsom en rutten mörja. Vatten och vin utan
mat och bröd utspänna äfven magen samt kärl och porer,
hvilka således af bristande näring utmagra kroppen ända
tills döden blifver följden. Denna jemförelse stämmer ock,
emedan mat och bröd i andlig betydelse beteckna kärlekens
och kärleksverksamhetens goda, och vatten och vin
visdomens och trons sanna, såsom man kan se i den Afslöjade
Uppenbarelsen, n. 50, 316, 778, 932. Kärlek förbunden med
tro, likasom ock tro förbunden med kärlek, kan förliknas vid
en jungfrus ansigte, som är skönt af rodnad och hvithet
blandade, och denna likhet träffar in, emedan kärlek, och som
en följd deraf menniskokärlek, är röd i den andliga
verlden på grund af den himmelska solens eld, och sanning och
som följd deraf tro är hvit af densamma sols ljus. Derför
kan kärlek skild från tro liknas vid ett inflammeradt ansigte
med fräknar, och tro skild från kärlek kan liknas vid ett
liks ansigte; tro skild från kärlek kan äfven liknas vid den
lamhet i ena sidan som kallas halflamhet, hvaraf menniskan
dör, om den fåT öfverhand. Den kan ock liknas vid den så
kallade Veits-dansen, som ansågs uppkomma hos menniskan
af en giftig spindels styng; förnufts sinnet dansar med
vildhet, likasom en sådan ursinnig menniska, och tror sig då just
vara lefvande, men kan likväl icke mer samla förnuftsskäl
till en sann slutsats och tänka på andliga sanningar, än en
som ligger i en säng och tryckes af maran. Hvad nu
blifvit anfördt är nog till bevis för de båda trosartiklar i detta
kapitel, af hvilka den förra är den: Att tro utan kärlek icke
är tro, att kärlek utan tro icke är kärlek, och att ingendera
är lefvande om de icke äro af Herren; och den senare: Att
Herren, Kärleken och Tron utgöra ett, såsom Lifvet, Viljan
och Förståndet hos menniskan, och att hvardera, om de
delas, går förlorad likasom en perla krossad till stoft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
