Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 BEN SANNA KRISTNA RELIOIONEN,
och aflöfvade. dödar gräset, gör jorden hård och kommer
vattnen att frysa; men vårljuset, som är ljus förbundet med
värme, gifver träden växtlighet, först till blad, sedan till
T>lommor och slutligen till frukter, öppnar och uppmjukar
jorden, så att hon frambringar gräs, örter, blommor och
frukter, och äfven smälter isen så att vattnen flyta från sina
källor. Alldeles lika förhåller det sig med tron och kärleken.
Tro skild från kärlek dödar allting, och tro förbunden med
kärlek gör allting lefvande. Detta lifvande och detta
dödande kunna uti vår andliga verld lifligen ses, emedan här
är tron ljus, och kärleken värma; ty der tro är förbunden
med kärlek, der äro paradisiska trädgårdar, blomsterparker
och gröna fält i sin täckhet allt efter förbindelsen, men der
tron är skild från kärleken, der finnes icke ens gräs, och om
-det fins något grönt, så består det blott af tistlar och törnen».
I närheten stodo några af presteståndet, som änglarne kallade
menniskors rättfärdiggörare och heliggörare medelst tro allena,
och äfven hemlighetskrämare. Vi berättade för dem dessa
sanningar angående kärlek och tro, och bevisade det tydligen
intill dess de sågo, att det verkligen förhåller sig så, men
när vi frågade dem: »Ar det icke så?» vände 3e sig bort
och sade: »Vi hörde icke». Men vi ropade till dem:
»Hören då ännu en gång»; men då höllo de båda händerna för
öronen och skreko: »Vi vilja icke höra».
Sedan talade jag med ängeln om tro allena och sade,
att det genom lefvande erfarenhet blifvit mig gifvet att veta,
ratt sådan tro är liksom vinterljuset. Jag berättade äfven,
att under några år hade andar af åtskilliga slags tro gått
förbi mig, och att så ofta de, som skilde tron från kärleken
närmade sig, kom en sådan köld i mina fötter och efterhand
i länderna samt slutligen i bröstet, att jag knappt visste
annat än, att allt lif i min kropp skulle slockna ut, hvilket ock
skulle ha inträffat, om icke Herren hade bortdrifvet dem och
.sålunda befriat mig. Detta syntes mig underligt, emedan
dessa andar sjelfva icke kände någon köld uti sig, hvilket
de äfven bekände, och derför liknade jag dem vid fiskarne
under isen, som icke heller känna någon köld, emedan deras
lif, och följaktligen deras natur i sig sjelf är kall. Jag
förstod då, att den köld, som jag kände, utströmmade ifrån
irr-.skenet af dessa andars tro, likasom det sker midt i vintern,
jsedan solen gått ned, då kalla dimmor med irrsken uppstiga
ifrån träskiga och svafvelhaltiga ställen. Vägfarare se
understundom ett sådant kallt irrsken. Sådana andar kunna
jemföras med berg af idel ist ryckta från sina ställen i de nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
