Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
leken är trons lif och väsen, och emedan rnenniskokäiieken
är trons själ och väsen, hvad är då en tro skild från
kärleken, annat än en död tro? och en död tro är icke annat än
ett spöke. Jag kallar den så, emedan t Jakob kallar tron utan
gerningar icke blott död, utan ock djefvulsk». Då en af
prelaterna hörde sin tro kallas död, djefvulsk och ett spöke,
uppbrusade han till den grad, att han ryckte biskops-mössan
från hufvudet, kastade den på bordet och sade: »Jag tager
henne icke tillbaka förr än jag fått hämnas på fienderna till
vår kyrkas tro»; och han skakade hufvudet, och mumlade,
sägande: »Den Jakob! den Jakob!» På mössans framsida var
en plåt, hvarpå var inristadt: Allena Rättfärdig-görande Tro.
Då syntes plötsligen uppstiga ur jorden ett vidunder med
sju hufvud, hvilket hade fötter såsom en björn, kropp liksom
en panter och mun liksom ett lejon, alldeles likt vilddjuret
som beskrifves i Uppb. 13: l, 2, hvars bild förfärdigades
och tillbads, v. 14, 15. Detta spöke tog mössan från
bordet, vidgade henne nedtill, och satte henne på sina sju
hufvud, och när detta var skedt, öppnade sig jorden under dess
fötter och det sjönk ned (i afgrunden). Då prelaten såg
detta, ropade han: Tåld! Yåld! Då gingo vi ifrån dem, och
se! trappor syntes för våra ögon, på dem stego vi upp och
kommo åter upp på jorden och i åsyn af himlen, cler vi voro
förut». - Detta berättade mig den ande, som jemte de
öfrige hundra hade uppstigit ifrån den nedre jorden.
390. Sjette Minnesviirdigheten- I norra väderstrecket af
den andliga verlden hörde jag en gång likasom ett sorl af
vatten. Jag gick derför dit, och då jag nalkades stället,
upphörde sorlet och jag hörde dån såsom af en folksamling,
och då syntes ett hus fullt af springor, omgifvet af en
jordvall, hvarifrån dånet hördes. Jag gick dit fram och då jag
såg en dörrvaktare, frågade jag honom hvilka som voro
innanför vallen. Han sade, att det var de visaste bland de
vise, hvilka nu gjorde slutsatser om öfvernaturliga ting; så
talade han af sin enfaldiga tro. Jag frågade: »Ar det tillåtet
att gå in?* »Ja», svarade han, »endast du icke säger
något; ty jag har lof att släppa in hedningar, hvilka stå med
mig i dörren». Jag gick då in, och se! der var en
skådeplats, och i dess midt en kateder, der en samling af de så
kallade vise afhandlade sin tros hemligheter. Den till
behandling framstälda frågan var då: örn det goda, som man
gör i Rättfärdiggörelsens Tillstånd medelst tro eller i dess
fortgång efter rättfärdiggörelsens handling, är det goda, som
kommer af religion, eller icke». De sade enstämmigt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
