Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÄRLEK: ETC. 465
l ett kristallkärl, ty elden uppvärmer det och ljuset strålar
genom detsammma. Hos den - i hvilken dessa trsnne kär«
leksarter äro rigtigt och noggrant underordnade, på grund af
det ljus, som inflyter från Herren medelst himlen .- kan
äfven den andliga synen i själen och jemväl den naturliga
synen i kroppen liknas vid ett afrikanskt äple, som är genom*
skinligt ända till midten, der kärnhuset är. Något dylikt
menas med dessa Herrens ord: »Kroppens lampa är ögat;
om nu ditt öga är enkelt - det är, godt i- så är hela din
kropp ljus», Matt. 6: 22. Luk. 11: 34. In^en menniska med
sundt förnuft kan fördöma rikedomar eller egodelar, ty de
äro i den gemensamma kroppen såsom blodet i menniskan,
icke heller kan hon fördöma den ära och det anseende, som
äro embeten tillagda, ty de * äro konungens händer och
samhällets pelare, blott att deras naturliga och sinliga böjelser
och lustar äro den andliga kärleken underordnade.
Embeten och förrättningar samt dem tillagda värdigheter finnas
äfven i himlen; men emedan de, som förvalta dem, äro
andliga, älska de ingenting högre än att göra nytta.
404. Men menniskan ikläder sig ett helt annat tillstånd,
om kärlek till verlden eller till egodelar utgör hufvudet, d.
v. s., om den är den rådande kärleken, ty då är himlens kärlek
fördrifven ifrån hufvudet och Begifver sig ned i kroppen.
En menniska, som är i dettsr Dillstånd, föredrager verlden
framför himlen, hon dyrkar väl Gud, men af blott naturlig
kärlek, som lägger sjelfförtjenst uti all sin dyrkan; hon gör
äfven väl mot sin nästa, men endast för vedergällnings skull.
För sådana menniskor är allt det som hör till himlen likasom
mantlar, i hvilka de framträda lysande för menniskors ögon,
men svartgråa för änglarnes ögon; ty då verlds-kärlek
besitter den inre menniskan och himlens-kärlek den yttre, då
förmörkar verlds-kärleken allt, som hör till kyrkan, och döljer
det såsom under ett täckelse. Det finnes dock många
olikheter i denna kärlek, och den blifver sämre i den mån
den lutar till girighet, hvarvid himlens kärlek svartnar.
Det samma blifver följden, om den på grund af egenkärlek
lutar till högfärd och öfversitteri och sjelfupphöjande öfver
andra. Men den är icke så skadlig, om den vänder sig åt
slösaktighet, och än mindre om den som ändamål afser
lysande ting i verlden, såsom palatser, prydligheter, dyrbara
kläder, uppassning, ståtliga hästar och vagnar, och annat
sådant; hvarje kärlek får sin beskaffenhet af det ändamål som
den afser och syftar till. Denna kärlek kan liknas vid en
Asvart kristall, som uppslukar ljuset och låter det blott skifta
Den San. Kr. Rel. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
