Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
icke inflöte uti menniskan och emottoges af henne; ty hela
menniskan är icke annat än en form inrättad till att
emottaga värme och ljus, så väl från den naturliga som ifrån den
andliga verlden, ty de motsvara hvarandra. Om man ville
neka, att menniskan är en form, som emottager kärlek och
visdom från Gud, så skulle man ock neka inflytelsen, och
således också, att allt godt är ifrån Gud; ja, man skulle äfven
neka förbindelsen med Gud, och det vore följaktligen ett
tomt ord, att en menniska kan vara Guds boning och tempel.
473. Orsaken till, att man icke af något förnuftets ljus
vet detta, är den, att de bedrägligheter, som komma af tron
på de yttre kroppsliga sinnenas skenbarheter, fördunkla detta
ljus. Att man icke känner annat, än att man lefver af sitt
eget lif, kommer deraf, att verktyget känner sjelfva den
verkande kraften såsom sin egen, och som en följd deraf kan
man icke skilja dem åt, ty hufvudorsaken och
verktygsorsaken verka tillsammans likasom en orsak, enligt den kända
grundreglen i den lärda verlden. Hufvudorsaken är lifvet,
och verktygsorsaken är menniskosinnet. Det synes äfven,
som om djuren hade ett skapadt lif i sig, men det är en
likadan förvillelse; ty de äro verktyg skapade till att emottaga
ljus och värme från den naturliga verlden och tillika ifrån
den andliga verlden, emedan hvarje art är en form af någon
naturlig kärlek, som emottager ljus och värme från den
andliga verlden medelbart genom himlen eller helvetet, de milda
djuren medelst himlen och de omilda medelst helvetet.
Menniskan allena emottager ljus och värme, det är visdom och
kärlek, omedelbart från Herren; häruti består skilnaden
mellan menniskan och djuret.
474. Att Herren är lif i Sig Sjelf, således Sjelfva
Lifvet, lärer Han hos Johannes: -»Ordet var hos Gud och Gud
var Or det j i det var lifvet, och lifvet var menniskornas Ljus»,
Joh. 1: l, 4; »Såsom Fadren har lif i Sig Sjelf, så har Han
gifvit Sonen att hafva Lif i Sig Sjelf», Joh. 5: 26. »Jag är
vägen och sanningen och lifvet», Joh. 14: 6. *Den, som följer
Mig, skall hafva Lifvets Ljus», Joh. 8: 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
