Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538 DEN SÄNKA KRISTNA RELIGIONEN.
ligen födes det med kunskap om allt sådant, som hör till
näring och fortplantning; men menniskan deremot kommer
till verlden utan medfödda begrepp, endast begåfvad med
förmåga att veta, förstå och blifva vis, och med böjelse till
att älska sig sjelf och verlden samt också sin nästa och Gud.
Detta är orsaken till, att vi säga, att man, om man
beröfva-des den fria viljan i något af hvad man vill och tänker -
då icke skulle kunna andas mer än en bildstod, i stället för
att säga, att man icke skulle kunna andas »mer än ett djur».
481. Ingen nekar, att menniskan har fri vilja i
naturliga ting; men clen fria viljan i naturliga ting har man som
en följd af sin fria vilja i andliga ting; ty Herren inflyter,
så som förut är visadt, från det öfre eller inre hos hvarje
menniska med det Guddomliga goda och det Guddomliga
sanna, och derigenom inandas Han i menniskan ett lif, som
är skiljaktigt från djurens lif; och på det att hon må blifva
i stånd att emottaga allt detta goda och sanna samt handla
deraf, gifver Han henne att vilja och att kunna, och denna
förmåga tager Han aldrig bort ifrån någon. Deraf följer, att
det är Herrens oupphörliga vilja, att menniskan skall
emottaga det sanna och göra det goda och så blifva andlig,
hvartill hon är född; men att blifva andlig utan fri vilja i
andliga ting, det är lika omöjligt, som att drifva en kamel
genom ett nålsöga, eller som att med handen röra vid en stjerna
på himlafästet. Att hvarje menniska och äfven hvarje
djefvul är begåfvad med förmåga att kunna förstå det sanna och
vilja det, och att denna förmåga aldrig tages från henne, har
genom lefvande erfarenhet blifvit mig visadt. En af dem,
som voro i helvetet, blef en gång upptagen till andeverlden
och då änglar från himlen tillfrågade honom, om han kunde
förstå, hvad de talade med honom - ty det var nämligen
Andligt-Guddomliga ting - svarade han, att han förstod det.
De frågade honom då, hvarför han icke antog sådant, och
dertill svarade han, att han icke älskade det, och följaktligen
icke ville emottaga det. Det blef då sagdt honom, att han
kunde vilja det. Häröfver blef han mycket förvånad och
svarade, att han icke kunde. Änglarne inblåste derför i hans
förstånd tanken om äran af rykte och namnkunnighet med
dess behag, och då han emottagit denna inflytelse, ville han,
och äfven älskade hvad han förr hade förkastat. Men snart
blef han åter försatt i sitt förra tillstånd, hvaruti han var qn
röfvare, äktenskapsbrytare och sin nästas försmädare, och
emedan han då icke ville förstå, hvad änglarne sade, kunde
han icke heller förstå det mer. Häraf är det tydligt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
