Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
henne något ondt, kommer deraf, att Han är Sjelfva det
Goda, och i detta är Gud allnärvarande, och klappar
oupphörligen på och begär med enträgenhet att blifva emottagen;
och ehuru Han icke emottages, viker Han likväl icke bort,
ty om Han veke bort, skulle menniskan ögonblickligen dö,
ja, falla till intet, ty lifvet hos menniskan och alla hennes
delars bestånd är från Gud. Att Gud icke har skapat det
onda, utan att menniskan har infört detsamma, är af den
orsak, att menniskan vänder det goda, som från Gud
oupphörligen inflyter, till ondt, och det gör hon derigenom, att
hon vänder sig bort ifrån Gud och vänder sig tiE. sig sjelf.
Då detta sker, qvarblifver väl glädjen af det goda, men denna
förvandlas då till glädje af det onda; ty om icke en
skenbart liknande glädje blifver qvar, så skulle menniskan icke
kunna lefva, emedan glädje utgör hennes kärleks lif. Dock
äro dessa fröjder hvarandra rakt motsatta, men detta vet icke
menniskan så länge hon lefver i verlden, men efter döden
får hon veta och äfven uppenbarligen förnimma det, ty
glädjen af kärleken till det goda vändes då till himmelsk
salighet, men glädjen af kärleken till det onda vändes till
helvetisk gräslighet. Af det anförda är det klart, att hvarje
menniska är förutbestämd till himlen och ingen till helvetet,
men att menniskan sjelf gifver sig i helvetets våld på grund
af missbruk af sin fria vilja i andliga ting, hvaraf hon
omfattar sådant, som utdunstar ifrån helvetet; ty, såsom förut
är sagdt, hvarje menniska hålles i ett mellanrum mellan
himlen och helvetet, för att hon skall vara i jemvigt mellan det
goda och det onda och på grund deraf hafva fri vilja i
andliga ting.
491. Att Gud har gifvit frihet icke allenast åt
menniskan, utan äfven åt hvarje djur, ja, äfven någonting liknande
åt liflösa ting, i det Han har gifvit hvarje ting förmåga att
emottaga den i enlighet med sin natur, äfvensom att Han
till-förser dem alla godt. men att föremålen vända det till ondt
- kan belysas medelst följande jemförelser: Luftkretsen
gifver åt hvarje menniska rikligt tillialle att andas, likaledes ock
åt hvarje slags djur och äfven åt hvarje fogel, åt ufven så
väl som dufvan; den gifver dem ock medel till att flyga,
men likväl är luftkretsen icke orsak till att detta medel
emottages på olika sätt af dem, som hafva olika natur och lynne.
Verldshafvet gifver i sig sjelf boning och räcker äfven föda
åt all fisk, men är dock icke orsak till, att den ene fisken
uppslukar den andre, och att krokodilen förvandlar födan till
gift, som dödar menniskan. Solen förser alla ting med ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
