Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 DEN SANNA EE1STNA RELIGIONEN.
samt att denna tro, utan all vår möda och magt frambringar
medelst den Helige Andes verksamhet allt det, som de olärde
tillskrifva menniskan». Sedan talade jag med den andre, som
älskade det goda och sanna, och då jag efter några frågor
om hans öde nämde fri vilja, sade han: »Hvilken galenskap
är det icke att förneka den fria viljan i andliga ting?* Hvem
kan icke vilja och göra det goda, och tänka och tala det
sanna af sig sjelf från Ordet och följaktligen från Herren,
som är Ordet? ty Han har sagt: »Gören goda frukter och
tron på ljuset», Ifoch äfvenledes: »älsken hvarandra» samt:
»älsken Gud». An vidare: »Den som hör och gör mina bud,
han älskar Mig, och jag skall älska honom»; förutom otaliga
sådana uttryck hela Ordet igenom. Hvartill tjenade väl
Ordet, om menniskan icke kunde vilja och tänka och som en
följd deraf äfven göra och tala hvad som är befaldt deruti?
Om man icke hade denna magt, hvad vore religion och kyrka
annat än likasom ett skeppsvrak, som ligger på hafvets botten
och på hvars masttopp skepparen står och ropar: »jag kan
ingenting göra» - då han ser den öfriga besättningen i små
båtar med uppspärrade segel styra derifrån?» Hade icke
Adam fått frihet till att äta antingen af lifvets träd eller af
trädet för kunskap om godt och ondt? Och emedan han af
sin frihet åt af det senare trädet, derför kom en rök utaf
ormen, d. v. s. från helvetet, och trängde in uti hans sinne,
och på grund deraf blef han utdrifven ur paradiset och
förbannad; men likväl förlorade han icke den fria viljan ty det
står skrifvet, att vägen till lifvets träd vaktades af en kerub,
ty om den icke blifvit bevakad, hade han kunnat vilja äta
äfven af detta träd. När han hade uttalat detta, sade den
andre, han som älskade det onda och det falska: »Hvad jag
nu har hört, lemnar jag derhän och vidhåller för min del
hvad jag har framfört. Men hvem vet icke, att Gud allena
är lefvande och derför är i verksamhet, och att menniskan af
sig sjelf är död och derför blott mottagande; huru kan då en
som i sig sjelf är död och blott mottagande taga till sig
något som är lefvande och verksamt?» Härtill svarade jag:
»Menniskan är ett redskap för lifvet, och Gud allena är
Lifvet, och Gud ingjuter sitt lif i redskapet och i alla dess
delar, likasom solen ingjuter sin värme i trädet och i alla dess
delar; och Gud gifver menniskan att känna lifvet i sig
såsom det vore hennes eget, och Gud vill, att hon skall känna
det så, på det att menniskan skall likasom af sig sjelf lefva
enligt ordningens lagar, hvilka äro likaså många som buden
i Ordet, samt sålunda sätta sig i stånd till att emottaga Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
