Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BÅTTEING. 609
att hämnas, bola,n bedraga, häda och i isynnerhet att herska
af sjelfkärlek. Är det icke det nöje, hvilket kommer af
det onda, som gör, att man icke ser det onda, och om
tilläfventyrs någon säger, att det är ondt, ursäkten I det icke
för det nöje som det medför? Ja, I bekräften genom det
faleka, att det icke är synd, och förblifven så deruti och gören
det sedan mer än förut, och detta till den grad, att I icke
veten hvad synd är, icke ens om synd finnes. Annorlunda
är det med hvar och en, som verkligen gör bättring; ty det
onda, som han känner och erkänner hos sig, kallar han synd,
och börjar derför att undfly och afsky det, och slutligen
känner han det ondas nöje såsom obehaglighet, och i den mån
detta sker, ser och älskar han det goda och slutligen
glädjen deraf, som är de himmelske änglarnes glädje. Med ett
ord; i den mån man kastar djefvulen bakom sig antages man af
Herren, och man undervisas, ledes, afhålles af Honom från
det onda, och hålles uti det goda. Detta är vägen från
helvetet till himlen, och någon annan finnes icke». Det är
förunderligt, att de reformerade hafva inplantad en viss
motvilja, bortvändhet och afsky för verklig bättring, och denna
afsky är så stor, atfc de icke kunna förmå sig till att
ransaka sig och att se sina synder samt bekänna dem inför Gud;
ty det är som om en förskräckelse komme öfver dem, när de
föresätta sig det. Jag har frågat många i den andliga
verlden derom, och alla hafva sagt, att det öfversteg deras
krafter. När de hörde, att de påfviske ändock göra det,
nämligen ransaka sig och öppet bekänna sina synder inför en munk,
förundrade de sig storligen, i synnerhet som de reformerade
icke ens kunna göra det i det fördolda inför Gud, fastän det är
dem lika mycket ålagdt, innan de framgå till den Heliga
Måltiden. Några af dem undersökte orsaken dertill och funno,
att läran om tro allena hade infört ett sådant tillstånd af
obot-färdighet och ett sådant hjerta; och då blef dem gifvet att
se, att de af de påfviske, som tillbedja Kristus och ej åkalla
helgon, blifva salige.
Derefter hördes likasom ett tordön, och en röst talade
från himlen och sade: »Vi äro förvånade. Säg till hopen af
de reformerade: tron på Kristus och gören bättring,^ och I
skolen blifva frälsta». Jag sade detta och tillade: »Är icke
Döpelsen bättringens sakrament och således ett införande i
kyrkan, och hvad annat lofva faddrarne i stället för den
som döpes, än att Han skall afsäga sig djefvulen och Hans
gerningar? År icke den Heliga Aftonmåltiden bättringens
sakrament och således ett införande i himlen? och säges icke
Den San. Er. Rel 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
