Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM OMSKAPELSE ETC. 619
573. Emedan »skapas» äfven betyder pånyttfödas, så
begagnas detta uttryck om den, som födes ånyo och
likasom skapas ånyo. Att uttrycket »skapas» har denna
betydelse i Ordet, synes af följande ställen: -»Skapa i mig, Gud,
ett rent hjerta, och förnya uti mig en fast ande», Ps. 51: 12.
»Du upplåter Din hand, då mättas de med godt, Du utsänder
Din ande, så skapas de», Ps. 104: 28, 30. »Det folk som skatt
skapas, skall lofva Jehovah», Ps. 102: 19. »Se! Jag skall skapa
Jerusalem till fröjd», Es. 65: 18. »Så sade Jehovah din
skapare, Jakob, och din danar e, Israel: Jag har återlöst dig; hvar
ock en som är kallad efter Mitt namn, honom har Jag skapat
till Min ära», Es. 43: l, 7. »På det att de må se, känna,
gifva akt på och förstå, att Israels Helige har skapat dettas,
Es. 41: 20; utom på andra ställen, och dei Herren kallas
Skapare, Danare och Görare. Häraf är det tydligt hvad som
förstås med dessa Herrens ord till lärjungarne: »Gån tit i hela
verlden och prediken Evangelium för all skapelsen», Mark. 16:
15. Med Skapelser menas alla som kunna födas på nytt-,
samma betydelse har detta uttryck i Uppb. 3: 14 och 2 Kor.
5: 16, 17.
574. Att menniskan måste födas på nytt, är klart af
förnuftet, ty hon födes af föräldrarne i allt slags ondt, och
detta har sitt säte i den naturliga menniska, som af sig
sjelf är snörrätt stridande mot den andliga menniskan.
Likväl är hon född till himlen, men der in kommer hon icke
utan att hon blifver andlig, hvilket endast sker medelst
pånyttfödelse. Deraf följer nödvändigt, att den naturliga
menniskan med sina begärelser skall tämjas, underkufvas och
vändas om, och att hon annars icke kan komma ett steg
närmare himlen, utan mer och mer nedsänker sig i helvetet.
Hvem inser icke detta, om han tror att han är född med
böjelse till allt slags ondt, och om han erkänner, att godt
och ondt verkligen finnas, och att det ena är tvärt emot det
andra, och om han tror på ett lif efter döden, på ett
helvete och en himmel, samt att det onda utgör helvetet och
det goda himlen. Den naturliga menniskan i sig sjelf
betraktad skiljer sig med hänsyn till sin natur icke det
ringaste från djuren; med hänsyn till sin vilja är hon verkligen
lika vild som de; men med hänsyn till förståndet skiljer hon
sig från djuren, ty detta kan upplyftas öfver viljans
begärelser och ej allenast se dem, utan äfven styra dern, och
deraf kommer det, att menniskan kan af förståndet tänka och
af tanken tala, hvilket djuren icke kunna. Hurudan
menniskan är af födelsen, och hurudan hon skulle blifva om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
