- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
637

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM OMSKAPELSE ETC. Gö7

strida af sig sjelft, utan det strider förmedelst sanningar, icke
heller kan det onda strida af sig sjelft, utan förmedelst sina
falskheter, likasom viljan icke kan strida af sig sjelf, utan
medelst förståndet, hvari dess sanningar bo. Menniskan
känner icke denna strid annorlunda än inom sig och såsom ett
-samvetsagg; men likväl är det Herren och djefvulen, d. ä.
helvetet, som strida uti menniskan, och strida om
herraväldet öfver henne, eller om hvem som skall ega henne.
Djefvulen eller helvetet angriper menniskan och framkallar
hennes onda, och Herren skyddar henne och framkallar hennes
goda. Men ehuru denna strid sker i den andliga verlden,
så sker den likväl inom menniskan mellan det godas
sanningar och det ondas falskheter, som äro uti henne, och derför
.fikall menniskan strida alldeles såsom af sig sjelf, ty hon har
fri vilja att verka för Herren och äfven att verka för
djefvulen. Hon verkar för Herren, om hon blifver i sanningarne
af det goda, och för djefvulen, om hon blifver i falskheterna
af det onda. Häraf följer, att den som segrar - vare sig
den inre eller den yttre menniskan - blifver herre öfver
den andre, alldeles likasom två fiender, som strida om
hvilken som skall blifva herre öfver den andres rike. Den, som
eegrar, tager riket, och lägger alla der i lydnad under sig. Så
ock i detta fall, om den inre menniskan segrar, herskar hon
och underkufvar allt den yttre menniskans onda, och då
fortgår pånyttfödelsen; men om den yttre menniskan segrar,
nerskar denna och förskingrar allt den inre menniskans goda,
och då går pånyttfödelsen förlorad.

597. Man vet väl nu för tiden, att det gifves frestelser,
men knappast någon vet, hvarifrån de hafva sin upprinnelse
och huru de äro beskaffade samt hvad godt de
åstadkomma. Hvarifrån de hafva sin upprinnelse och huru de äro
beskaffade, har nyss blifvit visadt, och äfven hvad godt
<le åstadkomma, nämligen att den yttre menniskan
underkuf-vas, då den inre menniskan segrar, och när den yttre
menniskan är underkufvad, skingras begärelserna och i deras
ställe inplantas böjelser för godt och sant samt ordnas så,
att man äfven utöfvar och af hjertat talar det goda och sanna,
som nian vill och tänker. Medelst seger öfver den yttre
menniskan blifver man dessutom andlig och då af Herren
försatt i sällskap med himlens änglar, som alla äro
andliga. Att man hittills icke haft någon kunskap om
frestelser, och att knappast, någon vetat, hvarifrån de hafva sin
upprinnelse och huru de äro beskaffade samt hvad godt
*de åstadkomma, kommer deraf, att kyrkan hittills icke har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free