Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
hafva tänkt på Gud och som funnit behag i Gudstjensten
endast för dess högtidligheters skull, som det är att gå in
i ett tempel genom stängda dörrar eller som att genom
vakterna i förgårdarne gå in i slottet emot konungens förbud,
eller likaså svårt som för en orm i gräset att lyfta sina ögon
upp till himlen. Det är förundransvärdt, att alla de af den
katolska religionen, som strömma till den andliga verlden,
icke se himlen der änglarne äro, utan att det är likasom en
mörk sky öfver dem, och sam inskränker deras syn; men så
snart någon omvänd kommer till de omvände, öppnas himlen,
och stundom se de änglar der i hvita kläder, och blifva
efter slutad beredelse upptagna till dem.
Om de Påfviskes Helgon i den andliga verlden.
822. Det är bekant, att menniskan har ifrån föräldrarne
ett medfödt eller ärftligt ondt, men få veta hvarest det i sin
fullhet har sitt säte. Det bor i kärleken till att ega alla
andras egodelar och i kärleken till att herska; ty denna
senare kärlek är sådan, att i den mån tyglarne lossas rusar den
fram ända till den grad, att den brinner af begär att herska
öfver alla och slutligen att den vill åkallas och dyrkas som
Gud. Denna kärlek är Ormen som bedrog Eva och Adam,
ty han sade till qvinnan: ^Gud vet, att på den dag I äten af
trädets frukt skola edra ögon öppnas, och I skolen blifva
likasom Gud», l Mos. 3: 4, 5. I den mån menniskan med
lossade tyglar rusar in i denna kärlek, vänder hon sig
följaktligen bort ifrån Gud och vänder sig till sig sjelf samt
blifver sin egen tillbedjare, och i ett sådant tillstånd kan hon
åkalla Gud med munnen varm af sjelfkärlek, men hjertat
kallt af gudsförakt; och då kunna äfven kyrkans guddomliga
sanningar tjena henne till medel för att nå ändamålet, men
emedan ändamålet är herravälde, älskar hon medlen blott i
den mån de tjena till att uppnå detsamma. Om en sådan
menniska upphöjes till de högsta äreställen, är hon i sin egen
inbillning likasom en Atlas, som bär hela jordklotet på sina
skuldror, och såsom en Pebus, som för solen omkring jorden
med sina hästar.
823. Emedan menniskan är sådan på grund af det
ärftliga onda, så blifva derför alla, som genom påfliga bullor
blifvit helgon, i den andliga verlden aflägsnade från andros
ögon och undandolda, och beröfvas allt umgänge med sina
dyrkare, på det att icke denna den värsta roten till det onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
