Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11
sin syssla att lefva på, och om de upphöra att hålla hä-
star och vagn och kunna få någon att intressera sig för
gossarne, så kan familjen draga sig fram. All den för-
mögenhet, vår stackars far hopsparat åt oss, går åt till
att betäcka skulderna. Det fins nu ingenting mer, som
jag kan kalla mitt. Det är bäst att du genast får veta
det, ehuru det skär mig i hjertat, att jag skall nödgas
tala om det för dig. Naturligtvis kunna vi ej annat än
tycka, att det var grufligt ledsamt, att du reste bort, just
då du gjorde det; men jag skall aldrig förebrå dig det,
mitt älskade barn; kunde jag, så skulle jag bespara dig
all sorg. På hemvägen får du tid nog att förbereda dig
på den förändring, du kommer att finna här. Vi komma
kanske genast att lemna Ofiendene, ty vi hoppas att mr
Hayes, som förr har velat hafva stället, skall vara hågad
att köpa det af mig. Vi kunna naturligtvis icke slå, oss
ned i prostgården; der fins ioke en vrå till öfverlopps.
Vi måste söka få tak öfver hufvudet i en eller annan
hydda och vi måste mottaga ett understöd af onkel Gas-
coigne, tills jag får se, hvad annat kan vara att göra.
Jag kommer att bli ur stånd att betala så väl mina skul-
der till handelsmännen som tjenstfolkets lön. Frambesvärj
all din sinnesstyrka, mitt älskade barn, vi måste under-
kasta oss Guds vilja. Men det är hårdt att nödgas un-
derkasta sig mr Lassmans brottsliga vårdslöshet, hvilken,
som det sägs, är orsaken till fallissementet. Dina stac-
kars systrar kunna endast gråta med mig, men inte vara
mig till någon hjelp. Vore du väl en gång här, så visade sig
kanske en remna i molnet. Det förefaller mig alltid,
som vore det omöjligt, att du kunde vara bestämd att
lefva i fattigdom. Om Langens ämna uppehålla sig ut-
rikes ännu längre, så kan du kanske få följa med någon
annan familj, som reser hem. Men kom, så snart du
kan, till din bedröfvade och tillgifna mor
Fanny Favilow.»
Den första verkan detta bref gjorde på Gwendolen
var till hälften bedöfvande. Den obetingade förtröstan,
att hon var bestämd att föra ett yppigt, beqvämt lif, der
hvarje sorg, hon kunde råka ut för, åtminstone skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
