Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
uppträda under ett elegant yttre och väl omhuldas, hade
varit starkare hos henne än hos hennes mor, emedan den
närdes af hennes ungdomliga blod och denna känsla af
högre anspråk på lifvet, som i så betydlig mån ingick i
hennes medvetande. Det var nästan lika svårt för henne
att med ens tro på, att hon blifvit ■ fattig och råkat i ett
förödmjukande beroende af andra, som det skulle varit,
att i hennes blomstrande lifs starka vågsvall väcka den
isande förnimmelsen att döden var nära. Hon stod nå-
gra minuter orörlig, kastade sedan af sig hatten och såg
sig mekaniskt i spegeln. Hennes ljusbruna, glänsande
lockar lågo ännu i en så fullkomlig ordning, att hon
hvilket ögonblick som helst kunnat inträda i en halsal,
och liksom på andra qvällar kunde Gwendolen hafva fun-
nit ett nöje i att en stund dröja qvar och betrakta sig
sjelf — utan tvifvel en förlåtlig svaghet; — men nu gaf
hon ej medvetet akt på spegelbilden af sin skönhet, utan
stirrade blott rakt framför sig, som om något stygt miss-
ljud skurit henne i öronen och hon väntat att -få se nå-
got, som kunde gifva henne en förklaring öfver, hvar det
härledde sig ifrän. Efter en stunds förlopp kastade hon
sig ned i hörnet af en röd sammetsolfa, tog åter upp
brefvet, läste två gånger uppmärksamt igenom det och
lät det sedan falla ned på golfvet; derefter satt honfull-
komligt stilla, med de hopknäppta händerna hvilande på
sina knän, utan att fälla några tårar. Hon kände sig
snarare benägen till att taga situationen i öfvervägande
och bekämpa den, än att klaga öfver den. Hon utro-
ropade i tysthet för sig sjelf: »stackars mamma!»
Hennes mor tycktes aldrig haft mycken njutning af lif-
vet, och om Gwendolen i detta ögonblick varit stämd för
att hysa medlidande med någon, skulle det varit med sig
sjelf —■ ty var hon icke helt naturligt och med rätta
det förnämsta föremålet för sin mors bekymmer? Men
nu var det vrede, begäret att göra motstånd, som fått
makt med henne; det var en bitter harm öfver att hon
förlorat sin vinst på ruletten, då hon deremot, om hon
fortfarande haft lyckan med sig denna enda dag, kunnat
föra hem med sig en vacker summa, eller kanske kunde
hafva fortsatt att spela och vunnit nog för att under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
