Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det, tvärt om, oaktadt hon bemödat sig om motsatsen,
hade förnärmat sin värdinna, som, utan att vara hvarken
mjeltsjuk eller hämdlysten, dock i ett och annat afseende
var litet retlig. Hos frun på Quetcham hade åtskilliga
omständigheter förenat sig, som filosoferne i omgifningen
ansago stå i ett kausalsammanhang med hvarandra. Man
påminde emellanåt om, att hon varit arfvinge till en för-
mögenhet, förvärfvad genom någon torrvaru- eller våt-
varuaffär i City, och deri fann man en förklaring fot-
hennes undersätsiga figur, sträfva päpegoj-lika röst ocdi
en ovanligt hög hårklädsel; oeh eftersom, till följd af allt
detta, hennes yttre var temligen löjligt, förekom det
många helt naturligt, att hon skulle hafva hvad nian
kallar litterära anlag. Om man tänkt efter litet närmare,
skulle man dock hafva upptäckt, att alla dessa egenskaper
kunna finnas hvar för sig, att åldermäns döttrar ofta äro
välväxta och se bra ut, att vackra fruntimmer stundom
hafva en sträf eller grof röst och att svagheten att fram-
alstra medelmåttig litteratur låter förena sig med de mest
olika fysiska former både hos män och qvinnor.
Gwendolen, som hade en skarp blick för det löjliga
hos andra, men var välvilligt stämd mot enhvar, som
kunde göra lifvet angenämt för henne, beslöt att vinna
mrs Arrowpoints ynnest genom att egna henne större
deltagande och uppmärksamhet än andra sannolikt skulle
vara böjda att visa henne. Men ett starkt sjelfförtroende
förutsätter ofta helt oberättigadt dumhet hos andra, alldeles
såsom välmående personer i en nedlåtande ton tala till de
fattige, och såsom personer, hvilka befinna sig i lifvets vår,
höja sin röst och på konstladt sätt tala till gammalt folk,
i den förhastade tro, att de äro döfva och nästan barn
på nytt. Oaktadt all sin qvickliet och lust att behaga,
förmådde Gwendolen icke undvika detta slags dårskap;
hon tog det för gifvet, att mrs Arrowpoint, derför att
hon var löjlig, också måste sakna iakttagelseförmäga, och
hon verkstälde sina små manövrer utan aning om, att
man lade märke till alla de olika skiftningarna i hennes
beteende.
»Som jag hört, lär ni vara road af läsning och musik
så väl som af att rida och skjuta med båge», sade mrs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
