Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
53
räckligt djup natur för att känna sig gripen af detta
väldiga spel, och derigenom förvandlades så småningom
hennes inre, af förödmjukelse framkallade gråt till en
öfverretning, som för ett ögonblick uppskrufvade henne
till en förtviflad likgiltighet för sina egna göranden och
låtanden eller åtminstone till en föresats att med öfver-
lägset lugn skratta åt dem, alldeles som om do varit en
annan persons. Hennes ögon hade blifvit klarare, en lätt
rodnad hade färgat hennes kinder, och hennes tunga var
färdig till allehanda bitande utlåtelser.
»Jag skulle önska, att ni ville sjunga för oss igen»,
sade unga Clintock, domprostens klassiske son, som varit
nog lycklig att få föra henne till middagsbordet och nu
kom fram för att förnya samtalet, strax efter sedan herr
Klesmer upphört med sitt föredrag. »Det är en sorts
musik, som jag tycker om. Jag förstår mig inte det
minsta på detta pompösa spel. Det är likt en burk full
med blodiglar, der man aldrig kan se hvarken begynnelse
eller ända. På er sång skulle jag kunna höra hela dagen.»
»Ja, vi. skulle nu gerna vilja höra någonting popu-
lärt, en sång till afer skulle vara en verklig vederqvicr
kelse», sade mrs Arrowpoint, som likaledes närmat sig
henne med höfliga afsigter.
»Det måste vara derför att ni befinner er i ett
barnsligt kulturtillstånd och emedan er synkrets är in-
skränkt. Jag har just nyss fått lära detta. Jag har
fått höra, hvilken dålig smak jag har, och känner mig
allt mer och mer nedslagen Det är aldrig angenämt»,
sade Gwendolen och såg med ett gladt småleende upp
till unga Clintock, utan att taga minsta notis om mrs
Arrowpoint.
Mrs Arrowpoint förbisåg icke denna ohöflighet, men
sade endast: »nå, vi vilja inte truga er till någonting
obehagligt», och, som samtalet, som dittills hvilat, just
då öfverallt började blifva mycket lifligt, och gästerna
sammanträdde i grupper, förblef hon sittande, der hon
var, och såg sig omkring med den lättnad en värdinna
känner, när hon märker, att man icke vidare ställer någon
fordran till henne.
»Det gläder mig, att ni tycker om vår trakt», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
