Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
sagdt, om man besinnar, att något sådant aldrig fallit
henne in förut.
»Ja, det är sant; ni har inte åtnjutit någon god
undervisning»,’ sade herr Klesmer helt lugnt. Qvinnan
var honom kär, men musiken var honom kärare. »Helt
och hållet utan begåfning är ni dock icke. Ni sjunger
rent och har dessutom en ganska vacker organ. Men
era toner komma dåligt fram, och hvad ni sjunger är af
underordnadt värde. Det är en melodi, som vittnar om
ett barnsligt kulturtillstånd, det är ett sliskigt, tillgjordt,
vaggvis-artadt otyg — lidelserna och tankarne hos ett
folk med inskränkt synkrets. Det är ett slags sjelfbe-
låten narraktighet i livarje fras af en sådan melodi: intet
utbrott af djup, hemlighetsfull lidelse, ingen inre strid,
ingen oändlighetskänsla; sjung någonting större, så skall
jag se på er.»
»Nej, för all del, inte nu, kanske sedermera», sade
Gwendolen, litet modfäld till följd af det ljus, som plöts-
ligt började gå upp för henne rörande beskaffenheten af
hennes lilla musikaliska föredrag. För en ung dam, som
alltid vill gå i spetsen, var denna första sammandrabb-
ning i hennes fälttåg något afskräckande. Men hon var
fast besluten att icke hära sig dåraktigt åt, och miss
Arrowpoint kom henne till hjelp genom att säga:
»Ja, sedermera. Jag bohöfver alltid en half timme
för att återfå mitt mod, sedan jag varit utsatt för en
kritik nf herr Klesmer. Nu skola vi bedja honom att
spela för oss. Han är förpligtad att visa oss, livad god
musik är.»
För att vara riktigt säker i detta hänseende spelade
herr Klesmer en af sina egna tonskapelser, en fantasi
kallad Freud/voll, Lekboll, Gedcmlcenvoll, en vidlyftig kom-
mentarie till några just icke öfverdrifvet klara musika-
liska idéer; och han aflockade pianot så mycken omvéx-
ling och djup lidelse, som det står till att vinna af detta
icke synnerligen sympatetiska instrument, i det han i sina
finger egde en trollkraft, som tycktes elektrisera tangen-
ter och hamrar och tvinga strängarne att skälfvande och
ofrivilligt tolka hans känslor.
Trots sin sårade egenkärlek var Gwendolen en till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
