Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
denterna begagna detta uttryck, när de vilja säga, att
någon är förälskad.»
»Hvad rår jag för det», sade Gwendolen något hån-
fullt. »Om honom jag har kär, må jag gå under.»
»Nej, naturligtvis; det tror jag ej heller pappa skulle
önska, och han kommer ju dessutom inte att vara qvar
här länge. Men det gör mig ondt, när du gör narr af
honom.»
»Hvad skulle du då säga, om jag gjorde narr af
Kex?» sade Gwendolen för att retas med henne.
»O, Gwendolen, det måtte du väl inte göra!» sade
Anna, och tårarna kommo henne i ögonen. »Jag skulle
inte kunna uthärda det. Det fins sannerligen intet hos
honom att göra narr af. Men du kan alltid finna någon
anledning. Det föll aldrig någon in att skratta åt mr
Middleton, förrän du gjorde det. Alla sade, att han ser
bra ut och att hans sätt är oklanderligt. Jag försäkrar,
att jag haft liksom litet respekt för honom för hans långa
prestrocks skull och för det han är slägt med biskopen
och så vidare. Men du får inte göra narr af Kex. —
lofva mig det», sade Anna med en bönfallande blick,
som rörde Gwendolen.
»Du är en liten söt kusin»., sade hon, i det hon
lätt vidrörde Annas haka med tummen och pekfingret..
— Jag skulle aldrig vilja göra något, som kunde bedröfva
dig. i synnerhet om Kex ville göra, att allt komme. till
stånd, charaderna och det öfriga.»
Och när Rex slutligen kom, bragte han ett så mun-
tert lif med sig till Oflendene och prestgården och gick
så beredvilligt in på Gwendolens planer, att hon icke
alls kände sig frestad att göra narr af honom, utan blott
gycklade med honom på ett godmodigt och smickrande
sätt, såsom han sjelf var road af att gyckla. Han var
en vacker, öppenhjertig yngling, och hans ansigte var
mycket likt mr Gascoignes och Annas, men det hade ett
blidare uttryck än faderns och kraftigare drag än systerns.
Det var en lefnadsglad, sund, varmhjertad natur, som
fann en sådan njutning i alldagliga, oskyldiga ting, att
lasten icke hade något frestande för honom, och hvad
han kände till om den, låg så fullständigt doldt i bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
